Vi kan nu börja se följderna av januariöverenskommelsen som med kirurgisk precision slår mot vanliga människors vardag på landsbygden. Den automatiska höjningen av bensin- och dieselskatten som togs bort i höstas med den budget som SD, M och KD röstade igenom ska nu återinföras. Miljöpartiet deklarerar tydligt att det måste bli mycket dyrare att köra bil och att denna automatiska höjning snarast möjligt ska återinföras, något som i praktiken innebär att skatten höjs utan att nya politiska beslut behöver tas.
Den tidigare regeringen införde, under motstånd från Sverigedemokraterna, en punktskatt på elektronik, under det missvisande namnet ”kemikalieskatt”. Efter mer än ett år med kemikalieskatten i bruk vet vi i dag dess konsekvens. Skatten har slagit hårt mot svensk handel med uteblivna intäkter om 5,6 miljarder kronor årligen som resultat.
Effekten av skatten, som uppgår till som högst 320 kr per vara, medför att var tionde köp flyttas från svenska butiker till utländska hemsidor. Sannolikt är införandet av kemikalieskatten regeringens största näringspolitiska haveri. Istället för att byta den felaktiga riktningen på politiken ökar regeringen istället farten. Påhejade av stödpartiet Centerpartiet, aviseras nu att kemikalieskatten framöver även ska omfatta skor och kläder samtidigt som skatten ska höjas.
Politik är att prioritera och den sittande regeringen väljer aktivt att prioritera bort låg- och medelinkomsttagare, framförallt dem på landsbygden. För dem innebär regeringens politik dyrare bilresor, tv-apparater, kläder, skor och mycket annat samtidigt som regeringen sänker skatten ordentligt för de med de allra högsta inkomsterna genom en slopad värnskatt. Det är möjligt att det finns ekonomiska argument för en slopad värnskatt men de har då S aldrig intresserat sig för historiskt. Någon rättviseaspekt kan politikerna som förordar detta knappast väga in när det får gå före satsningar på vård i tid, tryggare pensioner eller för den delen sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare.
De enda vinnarna på denna politik är de med höga inkomster och möjligen en och annan storstadsbo som drömmer om en statligt subventionerad elcykel. För landsbygden är Januariavtalet inget mindre än ett hån. Att S och MP höjer skatter och pålagor utan vidare reflektion är inte förvånande - de har skattehöjningar i sitt DNA - men att Centerpartiet med sin tidigare så stolta glesbygdsförankring - förordar densamma, är inte mindre än skamligt och ett svek mot landsbygden.