Maria Wetterstrand har ännu några år kvar till femtio. Givet denna relativa ungdom så har hon hunnit med ovanligt mycket. Ett par saker sticker ut. Dels ledde hon tillsammans med Peter Eriksson sitt parti i tre riksdagsval med stadigt förbättrade resultat i varje val. Dels var hon den ledande kraften när Miljöpartiet i en medlemsomröstning beslutade sig för att lämna sitt tidigare mål om att Sverige skulle lämna EU. Hon hade mycket höga förtroendesiffror i de mätningar som gjordes då för cirka tio år sedan. Som ledare för ett parti som samlade sju procent i riksdagsvalet stack hon ut med 60 procent av medborgarna som uppgav att de hade stort eller mycket stort förtroende för henne.
Nyligen (1/2) framträdde hon i en lång intervju med Dagens Nyheters politikreporter Karin Eriksson. Intervjun är lika läsvärd som sällsynt. Maria Wetterstrand har nämligen ägnat det senaste decenniet åt att ”säga nej” till en väldig massa saker. Hon ville bort från den hårda miljön i toppolitiken där personen ibland betyder allt och politiken inget.
Mer att läsa: Ett mer vuxet klimat.
Men nu har hon alltså sagt ja. Dels till en intervju med DN. Dels till ett uppdrag som regeringsutredare om flygbränslen. Utredningen presenteras denna vecka. Hennes förslag är att steg för steg blanda i mer biodrivmedel i flygbränslet.
En del tycker nog att det är lite ”mesigt” tror Wetterstrand som i intervjun klargör att hon inte ser någon mening med att föreslå krav och åtgärder som det inte går att leva upp till. Hon betonar samtidigt att klimatpåverkan blir ”avsevärt mindre” med hennes förslag: ”Men man kommer aldrig ned till noll så länge man använder resurser”, säger Maria Wetterstrand.
Och i den verkliga verkligheten lär resurser – livet självt egentligen – fortsätta användas. Wetterstrand vill inte låtsas om något annat. Hon säger hellre som det är. Och gör därmed klimatproblemet mer begripligt för oss vanliga dödliga.
Bäst av allt i mina ögon är hennes kritiska hållning till den senare tidens utveckling där klimatfrågan har rört sig mot att handla ”mycket mer om individen och väldigt lite om nationell politik och internationell politik och EU-politik.”
Så är det. Maria Wetterstrand är en vuxen i klimatet. Hoppas hon finner nya vägar in i politiken också.