Vid riksdagens omröstning om statsminister på onsdagen fick den förlorande sidan 154 röster medan de vinnande på nejsidan samlade ihop 195 av riksdagsledamöterna i sin fålla. Inte en enda av alla de 349 folkvalda valde att gestalta den genuina tvekan som finns i samhället genom att avstå i voteringen. Skarpa ja- och nejblock är en tydlig indikator på låst, rå och obearbetad politik. Sådan politik gör ingen nytta. Det är i gränstrakterna mellan ja och nej - kanske, möjligen, vi får titta på detta, det kan komma att omprövas, i ett annat läge vet man aldrig, vi får överväga detta noga, - som utvecklingskraften finns i politiken. Sagt på vanlig svenska så behöver vi fler riksdagsledamöter som trycker på toleransknappen - den gula knappen för "avstår" - vid någon av de kommande omröstningarna om statsminister.
Den politiker som inte kan ta sig igenom kritik av slaget "förut sa ni ju så och nu säger ni si" är inte värd sitt arvode. Så hänger det ihop.
Mer att läsa: Partier som leker med elden.
Sverigedemokraterna tycks mer än andra riksdagspartier vara besjälat av framtidstro. Partiledaren Jimmie Åkesson talade vid voteringsceremonin då förslaget om att välja Ulf Kristersson till statsminister förkastades. Åkesson målade upp en nära framtid - redan efter nästa val om jag förstod honom rätt - där han höll det för möjligt att det "konservativa blocket" ( M, KD och SD) skulle kunna ha växt med de 21 mandat/röster som krävs för att nå en majoritet om 175 ledamöter. Han sade sig för egen del vara beredd att "ge allt" för att utvecklingen skulle gå åt det hållet.
Ulf Kristersson i Moderaterna och Ebba Busch Thor i Kristdemokraterna gör kanske inte vågen av entusiasm över de Åkessonska framtidsplanerna. Faktum är hur som helst att det kommer att skapas fasta och mer tillfälliga nya block här framöver. Det riktigt gamla maktblocket Socialdemokraterna behöver numera flera pålitliga vänner för att kunna regera. Och det nygamla maktblocket Alliansen har gått i drickat. För att ge det nya på olika håll och kanter en chans att växa krävs framtidstro hos fler partier än SD. Framförallt behöver vi ett antal modiga riksdagsledamöter som trycker på den gula knappen för tolerans och framtidsbygge när det ska röstas om statsminister.