Antalet mord i gängmiljöerna har sjunkit märkbart under första halvan av 2018. Flera kriminella sitter i häkte och på fängelser. Flera har skrämts utomlands och en hel del har också mördats och skadats i de interna uppgörelser som gärna triggas då polis och åklagare skruvar åt tillvaron för de kriminella.
Midsommarveckan har dock inneburit ett bakslag: Fyra ihjälskjutna unga kriminella män i Malmö. På midsommarnatten en femte skjuten person; en 18 åring vars liv räddades av att det skott som sköts mot hans rygg togs om hand av den militära skyddsväst som han bar vid tillfället.
Mer att läsa: Jimmie Åkesson kan bli sannspådd.
Det återupptagna mördandet i veckan som gått har också givit oss nya bilder och filmklipp där justitieminister Morgan Johansson lovar fortsatt "hårda tag" mot de kriminella. Och vad ska han annars säga? De yrkeskriminellas attacker kan inte mötas på annat sätt än genom mer och tuffare poliser, åklagare och lagar och längre straff och mer utvisningar. Ingen tänkande person med huvudet närmare halsen än armhålan kan förneka behovet av att sätta stenhårt mot hårt. Staten ska hävda sitt våldsmonopol och sin förmåga att skydda civilbefolkningen. Så är det bara.
Att ta till hårda tag mot unga - om än livsfarligt beväpnade - utanförskapsstackare är dock en relativt lätt sak i jämförelse med att ta till hårda tag mot de samhällsföreteelser som grundlägger och möjliggör de allvarliga problemen med det slags kriminalitet som innebär automatvapeneld mitt inne i Malmö.
Det är uppenbart att vi behöver en regering, lokala ledande politiker och statliga myndighetschefer som vågar, vill och kan ta till hårda tag mot skolor som levererar mer utanförskap och analfabetism än kunskap, mot bidragssystem som möjliggör livslång försörjning för helt friska människor som inte arbetar och mot en invandringspolitik som inte förmår att sätta stopp när det behövs.
Regering och myndigheter tycks vara som lamslagna inför vad som händer i skolan. Verksamheten vid ett antal kommunala grundskolor är sedan länge påfallande undermålig. Men utöver sedvanliga "projekt och satsningar" så sker inte särskilt mycket. Ungdomsskull efter ungdomskull lämnas vind för våg. Regeringen borde ge sig ut på utanförskapsjakt istället för att leka vänsterlekar inför valet. Stäng skolor som inte fungerar. Rekrytera in de bästa lärarlagen och rektorerna - gärna i samarbete med de stora utbildningsföretag som har de bästa skolorna - och ge dem maximalt med stöd och skydd för att vända på kuttingen. Släpp inte in nyanlända elever i dessa skolor; följ förslagen från den nyliga mottagandeutredningen och låt alla nyanlända starta i särskilda statliga center där skola/skoltest kan ingå.
Våra generösa bidrag/socialförsäkringar är geniala och ytterst positivt verksamma när de förekommer i miljöer som domineras av arbete, där arbete är en solklar norm. I utanförskapskulturer blir det tyvärr tvärtom. Invandringen behöver hållas på låga nivåer flera år framöver. På dessa områden - bidrag/socialförsäkringar och invandringens omfattning - återstår också mycket för regeringen att bevisa.
Som sagt. Att vara hård mot utanförskapsungdomar är en sak. Att ta till hårda tag mot de samhällsstrukturer som eldar på problemen kräver betydligt mer av politikerna.
De som vill leda landet framöver kommer dock inte undan att ta tag i de tuffa uppgifterna.
Nästa vecka återkommer statsvetaren, författaren och S-debattören Stig-Björn Ljunggren på Folkbladets ledarsida. Veckan efter det återinträder Widar direkt från Almedalen med texter och filmer från talen. Efter Almedalen är det dags för Stig-Björn igen. Han tar hand om ledarsidan i två veckor. Sedan är Widar tillbaka.
Ledare