Vi lever i de annalkande katastrofernas tid. Om inte Putin snart invaderar oss kommer kineserna och tar över. EU brakar ihop, lågkonjunkturen står inför dörren, ett antal medelstora kommuner går i konkurs och mikroplasterna dödar oss sakta.
Och den omedelbara katastrofen står klimatet för.
Tecknen hopar sig: Om det regnar för mycket visar det att klimatet slutligen brakar samman. Om det regnar för lite tolkas det på samma sätt.
För några år sedan fanns en annan debatt som i sin struktur liknar klimatdebatten, nämligen flyktingfrågan.
Då hävdade några att en katastrof var på väg att inträffa, andra försvarade den generösa flyktingpolitiken med att den antingen var lönsam i längden, eller humanitärt nödvändig.
Debatten var hätsk. Så hatfull att många föredrog att tiga, eftersom de inte ville riskera pestflagg eller drabbar av hat.
De djupt engagerade trängde undan övriga. Ty alla som tycker sig höra domsbasuner ljuda vid minsta kvitter är ofta oförsonliga i sitt bemötande av andra.
Det finns hos alla som rider käpphästar en tendens att tolka alla händelser som bekräftelser på att de har haft rätt hela tiden. De har skådat sanningen och har därför rätt att fördöma andra människor, ta till extrema metoder och framförallt inte lyssna på kritik.
Några tror att klimatet kommer att döda oss inom 10 år om vi inte omedelbart slutar åka bil och käka Mamma Scans Köttbullar. Andra är säkra på att Sverige är på väg att bli ett islamiskt land där tillstånd att böneutropa är sista steget innan islam blir statsreligion och sharia införs.
Och den som försöker nyansera dessa påståenden blir strax kölhalad i debatten.
De katastrofmaniska blir med sin kärlek till det goda ondskefulla.
Det är bra när larm gör oss uppmärksamma på att det finns problem. Det skadliga är att alarmisternas blinda övertygelse försvårar en diskussion om saken.
Låt oss därför inte hetsa upp oss så förbannat. Horace Engdal skriver i ”Den sista grisen” att sanningsivern gör människor mordlystna - och att hoppet står till ljumheten:
”Onda människor är onda därför att det är blint övertygade om att deras gärningar har ett gott syfte. Godheten och ondskan är i maskopi.”
Därför. Låt oss lyssna på alla, utan att hata annat än tystnaden.
Ledare