Ge mig barmhärtighet och en väl bevakad gräns

Såsom landet ligger har naivitet och ineffektivitet inte en chans mot brutalitet och beslutsamhet. Därför behövs ett tredje alternativ.

Orden ovan lånar jag från Joel Halldorf som i en starkt träffande text på Expressens kultursida (18/12) tar itu med det politiska ledarskapets problem i Sverige av idag. Halldorf är docent i kyrkohistoria vid Teologiska högskolan i Stockholm. Framförallt är han i böcker och artiklar en ivrig och angelägen utforskare av gränslandet mellan andlighet och politik. Hans ord går rakt in i mitt hjärta och in i min hjärna. "Ochet" mellan hjärta och hjärna är Halldorfs mest väsentliga poäng. 

"Öppna era hjärtan", utropade dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt i ett berömt tal i Kungsträdgården 2014. Reinfeldt bad oss ta de uppoffringar som den ökande invandringen kräver av oss. Under en tid skulle annat i samhället behöva stå tillbaka för att de nyanlända skulle tas omhand på ett bra sätt. Det har under flera år varit populärt att släpa Reinfeldt i smutsen för de där orden om öppna hjärtan. Vilket på många sätt är förfärligt. Vi riskerar istället att få förhärdade hjärtan.

Mer att läsa: Sanslös attack mot Greta och Kristersson.

Problemet med Reinfeldts hjärtan och med mycket annat högstämt som sades i ämnet vid det här tiden var att han och andra politiska ledare inte "bottnade i orden", skriver Joel Halldorf. Den prästerliga vädjan om barmhärtighet balanserades inte av statsmannens effektiva beslutsamhet att anpassa invandringen till landets förmåga. Barmhärtighet och beslutsamhet är det tredje alternativet.

Halldorf förnekar inte problemen: "Brutal brottslighet, bristande integration, dysfunktionella myndigheter och klimathot. Situationen kräver obekväma beslut. Därför kan en politiker i dag inte vara enbart präst, utan måste också vara en furste som, med Paulus ord, inte bär sitt svärd förgäves. Allt har ett pris och resurserna en gräns; också påven medger att länder måste anpassa invandring efter förmåga."

De som påpekade att invandringen misskötts under många år, de hade rätt. Det borde inte vara mer än så med den saken. Det blev dock värre än så. I ett försök att släta över tidigare misstag så pågår sedan länge ett slags tävlan i att vara så grov i mun som möjligt i invandringsrelaterade frågor. I jakt på en förment folklighet svärs det från statsrådsbänkarna som aldrig förr. Kriminella ungdomar beskrivs som "odjur som ska jagas till världens ände" och fyrkantiga budskap om att det är "de som ska anpassa sig till oss " basuneras ut från högsta ort. Medkänslan och barmhärtigheten knuffas ut till naivitetens och ineffektivitetens kvarter. Medan vi riskerar att förråas och förhärdas. 

Låt oss söka efter det tredje alternativet. Ge mig barmhärtighet och en beslutsamt övervakad gräns.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa