Widar Den israeliske författaren och filosofen Amos Oz lämnade jordelivet den 28 december i en ålder av 79 år. Expressens kulturredaktion hedrade minnet av Amos Oz genom att häromdagen återpublicera en text som han skapade efter islamistiska terroristers fruktansvärda attack mot Charlie Hebdo i Paris i januari 2015.

Amos Oz tema i texten är - som så ofta - att varna för fanatiker och för fanatism. Vi ska inte vara "rasande på muslimer" denna dag utan inse att alla miljoners och åter miljoners fredliga muslimer inte har mer gemensamt med de fanatiska mördarna i Paris än vad andra människor i andra världsdelar och religioner har.

Mer att läsa: Jordtimmens varma humor.

Det som skiljer ut Amos Oz från många andra som resonerar på det viset som han gör är att han inte för ett ögonblick förfaller till det som kallas för kulturrelativism; en världsbild där alla kulturer bedöms som lika viktiga och bra och där ingen har rätt att sätta sig över någon annan. I några magiskt lysande rader i sin text från 2015 sätter han skåpet där det bör vara: "Vissa företrädare för radikal multikulturalism, vissa anhängare av fanatisk politisk korrekthet säger till oss: "Ni råkar tro på yttrandefrihet, andra människor tror på Allah, vad är skillnaden mellan er och dem?" Jo, skillnaden är att de som tror på yttrandefrihet inte mördar dem som tror på Allah, medan några av dem som tror på Allah mördar dem som tror på yttrandefrihet."

Mer att läsa: Så botar man en fanatiker.

Sverige skulle nog ha mått mycket bra av att ha haft Amos Oz som inflytelserik husfilosof under de gångna decennierna. Då hade vi kanske inte gått vilse i den ängsliga mångfaldskultur som tryckts ut från riksdag, departement och - nödgas jag skriva - från dominerande media. Då hade vi kunnat säga till invandrare och folkvandrare - utan att känna oss som storsvenska kulturimperialister - att "välkommen till Sverige. Så här lever vi här."

Mer att läsa: Den nakna sanningen om SD.

Amos Oz nämner de "gifta männen" som ett stort och "smärtsamt problem" i många muslimska samhällen: "De män som tvingar sina fruar att förbli okunniga, isolerade och undanskymda."

Tänk om Sverige - istället för att flumma till det på det sätt vi gjort de senaste decennierna - bestämt hade sagt att "så lever vi inte här."

Jag tror att mycket hade kunnat vara mycket bättre nu om vi gjort så då. Världen hade kanske sluppit att ta emot hundratals fanatiska IS-krigare från Sverige. Några av de unga kvinnor som mördats av fäder och bröder i Sverige hade kanske varit i livet. Sverige hade kanske sluppit mycket av det fanatiska mördande som idag präglar många förorter. Politiken hade kanske sluppit mycket av den fanatism för och emot som omger SD.