Widar Den 26 maj avgörs EU-valet. Ungefär 500 kandidater från 85 partier slåss om Sveriges 21 platser i EU-parlamentet. I valkampens centrum står de åtta riksdagspartierna. Feministiskt initiativ som idag har ett mandat kommer att åka ut ur parlamentet. Utan superproffset Gudrun Schyman som frontfigur är FI inget annat än en rätt så flummig vänstersekt med mycket begränsat väljarintresse. Vis av erfarenhet bör vi hålla öppet för att någon uppstickare med mediatycke kan få till en framgångsrik valrörelse och blanda sig i kampen på allvar. För dagen tyder dock det mesta på att det är de cirka 325 kandidaterna i de åtta riksdagspartierna som får dela på platserna i parlamentet.

De åtta partiernas valplattformar är påtagligt rikspolitiska. Det partierna ville göra i riksdagsvalet för åtta månader sedan det vill de göra även i EU-valet. Tydligast i detta avseende är kanske Vänsterpartiet. I riksdagsvalet var deras huvudparoll "Ett Sverige för alla - inte bara för de rika." I valrörelsen till EU har budskapet transformerats till "Ett Europa för alla - inte bara för de rika." Inget konstigt med det förstås. Varför göra det svårt och krångligt för sig när man kan göra det lätt och enkelt?

För första gången på de 25 år som Sverige deltagit i EU-valen vill nu alla riksdagspartier just detta Brexit-år vara kvar i EU. En intressant utveckling som säkerligen betyder något?

Tre partier mäler ut sig lite från mängden. Liberalerna vill ha mycket mer EU - euro, bankunion och EU-skatter - medan KD vill ha ett mindre och mer "lagom" EU. Framförallt vill partiet motarbeta ökad EU-makt när det gäller socialpolitik. Sverigedemokraterna vill ha ett "nytt fördrag" där det "nationella självbestämmandet" förstärks. Annars har partierna mer eller mindre kopierat det politiska innehållet - rättvisa, bättre klimat, schyssta jobb, företagande, jämställdhet, kärnkraft, brottslighet, gränskontroller, med mera - från riksdagsvalrörelsen.

Skuggan från inrikespolitiken visar sig även i det gemensamma intresset hos de fem regeringsbildande/stödjande partierna för att bekämpa högerextremism, högerpopulism, Trump-kopior, nationalism och rasism. De fem partierna lanserar uppgiften att bekämpa ett slags jätte-SD på Europanivå närmast som en ödesfråga för EU. Våldsamma överdrifter förstås. Men ett intressant tecken på hur SD alltmer är på väg att limma ihop regeringsblocket.