Widar Så här snart tre månader efter valet till riksdagen kan det finnas anledning att påminna sig om varför riksdagens partier har det som de har det. Allt handlar om att lilla Centerpartiet förfogar över trettioen riksdagsledamöter som utifrån vad Annie Lööf säger åt dem att göra kan avgöra vem som blir nästa statsminister.

Mer att läsa: Annie Lööfs världsbild.

Centerpartiets strategi är att stenhårt markera mot Sverigedemokraterna: C kommer ”aldrig” att släppa fram en regering som i något läge riskerar att ens behöva tala med Jimmie Åkesson för att få igenom sin politik.

Denna hållning är – som alla vet – ett verklighetsbefriat luftslott med så många hål att en schweizerost skulle bli grön av avund. Centerpartiet och alla andra partier som har/har haft med makten att göra har ofta och gärna glatt sig åt SD: s stöd, alternativt rasat över SD: s uteblivna stöd för sin politik. Och så kommer det att fortsätta vara.

Mer att läsa: Extraval är det mest rimliga.

C: s låtsaslekar är inte ofarliga. På söndagen (2/12) visade en undersökning i SVT att Annie Lööf rasat i förtroende hos medborgarna. Annie Lööf som tidigare varit i topp ligger nu till och med efter Jimmie Åkesson i förtroendemätningen.

Vad värre är att hela partisystemet riskerar att dras med i förfallet om också Socialdemokraterna låter C diktera regeringsbildningen utifrån kravet att det viktigaste är att isolera SD. Låtsaslekar leder till låtsasregeringar. Så hänger det ihop.

Det är också så att udda och konstiga partier blir mindre udda (eller så slås de ut) av att i paritet med sin storlek dras in i ansvarstagande och kompromisser.

På lördagen (1/12) tänkte Richard Swartz klokt om detta på DN: s ledarsida: ”Overkligheten är Orbáns, Le Pens eller Åkessons livsluft. I overkligheten låter sig regeras ungefär som när man torrsimmar; bäst och säkrast simmar den som inte behöver blöta ner sig i vatten."

Samma dag berättade Jimmie Åkesson i Expressen om omvälvande förändringar sedan hans sambo Louise Erixon blivit kommunstyrelseordförande i Sölvesborg där Åkesson är ledamot i fullmäktige:

”Det är jättekonstigt att sitta i kommunfullmäktige och rösta ja till allting. Jag har alltid fått rösta nej, i 20 år, och nu helt plötsligt ska man tycka samma sak som majoriteten.”

Det är kort sagt bättre att ha Jimmie Åkesson simmandes i vattnet än på land.