Extremismen har tagit ett oroande grepp om svensk inrikespolitik. Från och till undrar jag faktiskt om det här kommer att sluta lyckligt i den meningen att partierna kommer att lyckas återvända till verkligheternas sakfrågor och konflikter?
Det som ligger och gnager och som triggar min oro är något som chefredaktören på Axess magasin PJ Anders Linder nämnde i en krönika i Borås Tidning för några år sedan. (5 september 2016) Han diskuterade olika skalor som används för att sortera in partier och åsikter i olika block och grupper. Den klassiska höger-vänster utmanas ju av nya skalor där folk och partier sorteras in i motsatspar efter hur pass traditionella eller alternativa de är.
Med stöd i statsvetarlitteraturen varnade PJ Anders Linder för en nygammal variant; GOD-OND skalan: ”Den obegränsade respektive den begränsade visionen. Den förra kännetecknas av stor optimism vad gäller människans godhet och förmåga att konstruera lyckade samhällen, medan den senare har en svalare syn på den mänskliga naturen och föredrar att skynda långsamt. De förra fäster stor vikt vid vad man vill och har för ambitioner, de senare intresserar sig för mer vad som faktiskt händer och sker." Det här är viktigt tror jag.
Den som på allvar börjar tro att man har godheten och sanningen helt på sin sida kan ställa till mycket tokskap.
Invändningar kan liksom bara viftas bort om de kommer från den "onda" sidan. Sakpolitiska uppfattningar och konflikter sjunker i värde och betydelse när de jämförs med ”stora frågor” som demokratins framtid och mänsklighetens överlevnad.
Varför ska man läsa på när man redan har känt in hur allting är?
Partiledardebatten tidigare i veckan blev en uppvisning i GOD-OND skalans elände.. Envar sin egen extremist skulle man kunna säga. Det kommande EU-valet målades upp som en avgörande kraftmätning mellan demokrati och högerextremism där i vart fall hälften av partierna alltmer högljutt räknades in på extremistsidan. Vi känner igen extremistrastret från den mödosamma regeringsbildningen. Jag är ingen puritan i politiken. För att baxa ihop ett regeringsblock med disparata åsikter kan det behövas lite extremismargument. Men allt har sin tid. Nu är besinningens tid. GOD-OND är ett livsfarligt motsatspar i politiken.