Widar Så tackade Jan Björklund till sist för sig som partiledare. På en pressträff i riksdagen på onsdagseftermiddagen meddelade han att han inte ställer upp för omval på partiets landsmöte sent i höst. Han såg inte särskilt glad ut där han stod på podiet. Förnuftet och känslan talar sällan samma språk.

Han var nog kort sagt tvungen att gå nu. Jan Björklund har fått slita hårt och dragit nytta av all sin samlade erfarenhet och fräckhet för att få igenom sitt partis stöd för den sittande S och MP-regeringen. Genom att annonsera om sin avgång nästan 10 månader i förväg ger han nu sitt parti chansen att synas i mer positiva sammanhang än vad som varit fallet under hösten och vintern. Opinionssiffrorna för Liberalerna har i flera mätningar rasat ner under riksdagens fyraprocentsspärr. Partiledningen får nu möjlighet att kommentera annat än dessa opinionsmätningar och allsköns rykten om Jan Björklunds snara avgång.

På liberalt vis kommer nu säkerligen ett antal hugade partiledaraspiranter att träda fram,. Bilden av Liberalerna kan - om allt går partiets väg - mer färgas av kandidaternas optimistiska viljor än av gnäll och gny om vad som varit.

Jan Björklund är förstås en "säkerhetsrisk". Leker jag amatörpsykolog för en stund så är min bedömning att Björklund - som det politiska djur han är - kommer att ha mycket svårt att hantera en tillvaro där mikrofonerna så att säga går honom förbi. Utan att dra jämförelsen alltför långt så skulle jag vilja säga att Jan Björklund därvidlag har vissa likheter med den tidigare S-ledaren och statsministern Göran Persson. Både Persson och Björklund är skickliga, erfarna politiker som har "ordet" i sin tjänst. Persson kan förkunna, Han älskar att framträda och han har ofta intressanta saker och ting att säga; som dock ofta förtjusar oss utanför mer än vad det kanske roar dem som har hand om partiet just nu. Jan Björklund kan mycket väl gå en liknande väg tillmötes när det börjar hetta till i frågor om liberalernas framtida vägval. Partiets tjugo mandat skulle om de gick över till Ulf Kristerssons läger innebära att oppositionen förfogar över 174 mandat; en ynka röst från majoritet i riksdagen.

Den som lever får se. En sak är dock klar. Politiken kommer att bli lite tristare och lite gråare utan Jan Björklund.