Widar Dagens upplaga av Centerpartiet i rikspolitiken är inget som jag direkt faller i farstun för. Partiets nuvarande attityd och ledarskap är alltför aktivistiskt och polariserande för att väcka mina politiska lustar. Nu allra senast reagerar jag på hur pass ensidigt och entusiastiskt partiföreträdare torgför att direktiven till regeringens arbetsrättsutredning nu har blivit offentliga. (26/4) Direktiven i sig själva är utstuderat mångtydiga och dubbelbottnade på det där typiskt socialdemokratiska och gammelcenterviset. Å ena sidan ska "tydliga undantag" från turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd föreslås. Å andra sidan problematiseras ett svagare anställningsskydd mot fonden av behovet av allt mer äldre arbetskraft. För att nu bara ta ett par exempel. Så någon revolution är - dessbättre - inte i antågande.

Arbetsrätten är viktiga och sammansatta frågor där det ideala är "rätt" avvägning mellan trygghet och flexibilitet för arbetstagare och arbetsgivare. Bäst lämpade att ansvara för dessa avvägningar är de som betalar det högsta priset vid fel avvägningar. Det vill säga arbetsmarknadens parter. När politiken blandar sig i blir priset ofta gratis. Abstrakt mjukvara som värderingar, ideologier och tyckande i största allmänhet överflyglar sådant som småföretagets överlevnad och/eller den enskilde medarbetarens möjlighet att förutsäga sina inkomster på ett rimligt sätt.

I den vildvuxna aktivistdebatten om den arbetsrättsliga utredningens direktiv propagerar flera centerpartister för att sämre anställningstrygghet kommer att leda till en bättre integration på arbetsmarknaden; underlätta för de som idag står långt bort från arbetsmarknaden att ta ett kliv in i den anställningsbara delen av arbetskraften.

Att förbättra integrationen är förvisso en kärnuppgift i samhället. Men det är i det stora hela verklighetsfrämmande att hävda att Lagen om anställningsskydd står i vägen för utrikes födda som vill in på arbetsmarknaden.

Ute i verkligheterna är det ju så att den som har lämpliga kunskaper och färdigheter inte har några större problem att få ett arbete. Det råder arbetskraftsbrist inom flera yrken och på många arbetsplatser. Huvudspåret i verkligheterna är inte att arbetsgivarna i allmänhet går och väntar på att regeringen och Centerpartiet ska göra det enklare att sparka en gammelsvensk för att ta in en nysvensk.

Det finns säkert en och annan fyrkantighet i turordningsreglerna som parterna borde inspireras att fila till lite. Balansen mellan trygghet och flexibilitet är inte huggen i sten. Vi lever i ett föränderligt samhälle. Saker och ting behöver justeras från och till.

Sakligt och politiskt är det dock helt på tok att argumentera för att försämrad trygghet för människor i breda LO-yrken krävs för att invandrare ska få jobb. Så hänger det inte ihop. Centern har irrat sig fram till aktivismens stup.