De tre oppositionspartierna motsatte sig gemensamt den styrande Kvartettens förslag om besparingar inom demensvården. Som landet ligger i Kommunstyrelsen så har oppositionen majoritet. Saken avgörs dock definitivt när alla de 85 politikerna i fullmäktige samlas till möte i slutet av månaden. Miljöpartiet får då av allt att döma rollen som vågmästare. Den sida som MP väljer att ge sitt stöd kommer att segra i voteringen.

På det här viset ser det ut i politiken nuförtiden. Inget konstigt med det. Det är medborgarna som röstar på de partier som de föredrar. När partiernas politiker väl valts så faller det på dem att forma oppositioner och majoriteter av fast eller av mer föränderlig karaktär. 

Norrköping är faktiskt en intressant plats för studier av det som kallas det nya politiska landskapet i Sverige. Det "nya" består i allt väsentligt av socialdemokraternas strukturella nedgång och av sverigedemokraternas snabba uppgång. Dessa två väsentliga förändringar av partiväsendet har effektivt rensat bordet från  etablerade regeringsmodeller och oppositionsbeteenden. Den gamla enpartiregeringen med socialdemokrater är lika passé som den mer nyliga alliansregeringen med moderater, centerpartister, folkpartister/liberaler och kristdemokrater. 

I Norrköping valde Socialdemokraterna redan efter valet 2014 att ta konsekvenserna av det nya landskap som då var betydligt svagare i konturerna än vad det är nu. Med Kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist i spetsen inleddes förhandlingar med de tre mindre borgerliga partierna Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna.  Förhandlingarna ledde till bildandet av "Kvartetten"; en regeringskoalition som nu är inne på sitt sjätte år. Detta var ett stort steg för alla partier och de fick inledningsvis mycket kritik för "högervridning" respektive "sossekramande" från sina tidigare partners.

På oppositionssidan har det varit mer trögt i portgången. Även i detta nu ägnar sig V, M och SD åt ett slags skuggboxning. Det är framförallt Vänsterpartiet som framhärdar i förnekelsen av det som alla kan se. Förutsättningen för att kunna "skaka om Stjernkvist" är att V gör gemensam sak med både M och SD. Eftersom det i den ädla teorin är omöjligt för V att samverka med "rasister och fascister" så försöker de låtsas som att de inte gör det som de gör. Tro mig; det är ingen hållbar strategi. Dessutom är det demokratiskt betänkligt att försöka lura väljarna.