Detta är inte ett Rosornas krig

Att detta skulle vara typiska "medel- och överklassproblem" är ett märkligt påstående.

Här talar LO-ledaren på S-mötet under första maj i Göteborg. Snart ska han tala på ett stort vänstermöte i Göteborg. Medan medlemmarna hellre tycks vilja gå på SD-möten.

Här talar LO-ledaren på S-mötet under första maj i Göteborg. Snart ska han tala på ett stort vänstermöte i Göteborg. Medan medlemmarna hellre tycks vilja gå på SD-möten.

Foto: Adam Ihse

Ledare2019-11-01 05:15
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Många arbetare röstade på SD i riksdagsvalet 2018. Enligt SVT: s valundersökning VALU så fick Sverigedemokraterna 24 procent av LO-medlemmarnas röster. Socialdemokraterna lyckades också tämligen väl i sin numera hårt konkurrensutsatta och klassiska valkrets (Partiet bildades av LO i slutet av 1800-talet) och fick stöd av 41 procent. Sämsta siffrorna någonsin förvisso. Men nu är det en gång för alla en sådan tid för Socialdemokraterna; de sämsta siffrorna kommer slag i slag.  I takt med att utbildningsnivåerna höjts, inflyttningen till städerna accelererat och den sociala rörlighetens individualisering tilltagit har vanan att rösta med rötterna avtagit år för år. 

Dessutom har alltså Sverigedemokraterna under senare år kapat åt sig växande delar av den traditionella socialdemokratiska valmanskåren i LO-kollektivet. Häromdagen kom rentav en Sifo-mätning i Expressen där S och SD var lika stora bland LO-väljarna. Båda partierna hade runt 30 procent hos Sifo. 

LO-ledningen är en helt integrerad del av socialdemokratin.  SD: s framryckningar i LO-leden är därför ett allvarligt politiskt problem för den tidigare SSU-ordföranden och nuvarande LO-ledaren Karl-Petter Thorwaldsson. De socialdemokratiska aktierna har heller inte stigit i värde hos LO-medlemmarna genom januariavtalssamarbetet med Centerpartiet och Liberalerna där det bland annat - som det heter i buskagitationen från vänster och från SD - ska sänkas skatter för de rika och göras lättare att sparka arbetare från sina jobb. 

I en artikel från nyhetsbyrån TT (31/10) berättas om att LO-ordföranden till helgen ska medverka på ett stort vänsterpartiarrangemang. Något sådant har nog inte hänt på 100 år. Till TT säger Thorwaldsson att hans historiska deltagande är "ett försök till vidgning av opinionsdebatten till vänster om den nya regeringskonstellationen". Han säger också att det är ett "stort problem att så mycket av debatten i dag i Sverige sker runt problem som upplevs av medelklass och överklass." 

Varför det skulle vara viktigt för LO att uppmuntra vänsteropinionen framgår inte av artikeln. Vänstern är helt försumbar i LO-leden (9 procent 2018 enligt Valu). V är inget hot mot S. De mest debatterade samhällsproblemen är invandring, kriminalitet, sjukvård och integration. Att dessa skulle vara typiska "medel- och överklassproblem" är också ett märkligt påstående. Det är väl snarare precis tvärtom.

Det känns som om LO-ledningen går i vänstervarv eftersom det är så man brukat göra. Ett "Rosornas krig" mellan höger och vänster, mellan LO och partiet, är trygg och hemtam mark. I stället för att inta meningslösa vänsterposer borde Karl-Petter Thorwaldsson ge sig ut och tala på SD-möten. Då kunde det kanske börja hända saker och ting även i de sämsta siffrornas tid.

Karta: LO-borgen