I den svenska offentliga debatten läggs allt större vikt vid att gissla de "växande ekonomiska klyftorna" i samhället. Debatten är märklig på flera sätt. En märklighet är att debatten förs mot en fond där budbärarna - i det här fallet SVT Nyheter 29 juli i år - inledningsvis konstaterar att "generellt får vi mer pengar i plånboken men inkomstklyftan ökar." Fler människor än någonsin har arbetsinkomster i Sverige, räntorna har varit historiskt låga under många år och enligt den västliga samarbetsorganisationen OECD (29 mars i år) är "ojämlikheten i Sverige i grunden låg och välbefinnandet högt."
Visst är det bra och utvecklande att kunna ha två eller flera tankar i huvudet samtidigt. Trots att det mesta går bra för de flesta så kan det självklart finnas anledning att diskutera eventuella skevheter vad till exempel gäller inkomstfördelningen.
Politiken styr över skatter och över sådant som bostads - och barnbidrag och över ersättningsnivåer i arbetslöshets - och sjukförsäkringar. På dessa och säkert fler områden finns alltid anledning att analysera och utvärdera utvecklingen för att se vad som kan göras för att hindra osunda inkomstklyftor.
Det vi däremot bör se upp med är det ensidiga stirrandet på "ekonomiska klyftor." Det tycks som om en smått identitetspolitisk ideologi har snedvridit verklighetsuppfattningen i det offentliga Sverige. Som om människor reduceras till att bara vara sin privatinkomst.
Som om den där "rikaste procenten" av befolkningen vore ett reellt samhällsproblem bara genom att ingå i den rikaste procenten?
Sverige skulle må bra av ett större fokus på samhällsklyftor; områden där politiken verkligen kan göra strukturella insatser som stärker individer och samhället. Fördelningen av kunskaper och färdigheter utgör en hotande samhällsklyfta i Sverige. Bostadsförsörjningen är en annan samhällsklyfta av stor betydelse. En tredje riskabel klyfta i samhället formeras av lågutbildades växande långtidsarbetslöshet.
Tre klassiska samhällsuppgifter således: Skola. Bostad. Arbete.
Här behövs ny, bättre genomtänkt och mer målinriktad politik för att kunna minska de hotande samhällsklyftorna.
Ledare