Folkliga protester ska alltid tas på allvar i en demokrati. Folkliga protester är något helt annat än bråk mellan partier. Bensinupproret 2.0 är sannolikt ett bubblande uttryck för förtroendegapet mellan partipolitiken och medborgarna som annars mest illustreras av de otäckt låga nivåerna när förtroendet för partiledarna mäts av olika opinionsbolag.
I den senaste mätningen från Novus (16 maj) vinner Ebba Busch Thor förtroendeligan. 36 procent av medborgarna har stort eller ganska stort förtroende för henne. Ingen av de övriga partiledarna når högre upp än 30 procent.
Detta förtroendetapp är den stora och viktiga berättelsen om det svenska samhället idag. Att medborgarna ger uttryck för en viss skepsis och misstänksamhet gentemot makthavarna är givetvis sunt och helt i sin ordning. Men här talar vi om något helt annat. Förtroendenivåerna som partiledarna har mött under de senaste åren är rentav en säkerhetsrisk eftersom ledningens legitimitet och trovärdighet ifrågasätts så kraftigt.
Det är svårt att säga på förhand men det ska nog inte uteslutas av Bensinupproret 2.0 kan visa sig vara en föraning om förändringar och skiften på ungefär samma sätt som ”Hemmafruupproret” i Skärholmen mot mjölkpriset visade sig vara 1972.
Regeringen fick ge sig efter några månader. Ett ”prisstopp” på mjölk och ost infördes. Gruvstrejken i Norrbotten 1969/70 var i och för sig betydligt mer partipolitiskt infekterad än Skärholmenprotesten. Likväl var gruvstrejken precis som Skärholmenfruarna en viktig signal till makthavarna om att långt ifrån alla kände sig involverade i den på den tiden mer tydligt proklamerade samförståndsanda som skulle råda i samhället.
Dagens samhällssamförstånd är milt sagt ansträngt. Alltför få av de politiska topparna tycks bry sig om särskilt mycket annat än att med darr på rösten varna för högerextremism, jordens undergång, flygplan och bilar.
Bensinupprorets människor och väldigt många fler oroas och irriteras framförallt av helt andra saker. Som till exempel bensinpriset. Vilket är högst begripligt i sak.
Politiken ska nog akta sig för att lägga bensinupproret på analyssoffan för att rota i barndomens eventuella störningar och utbildningsnivåer. Det är sakfrågan det handlar om. Och i sakfrågan är det givetvis så att bensinskatten kan sänkas och höjas precis som alla andra skatter.