Inom Moderaterna växer missnöjet med Decemberöverenskommelsen. Östgötariksdagsledamoten Finn Bengtsson har tagit på sig ledartröjan i motståndet mot överenskommelsen som ger riksdagens vänsterstyrda minoritet skydd för sin ekonomiska politik. Utöver Finn Bengtsson är det mestadels kommunalråd från starka M-kommuner i Skåne som uttalar sig kritiskt i offentligheten. Det är svårt att säga hur starkt motståndet är. Moderaterna är av tradition ett toppstyrt parti där ledarskapet har stark auktoritet. Protesterna mot överenskommelsen är dock högst begripliga från ett moderat perspektiv. Dessvärre finns det inte någon motsvarande motståndsrörelse mot överenskommelsen från socialdemokratiskt håll. Visst; i det korta perspektivet är det S som regerar. Efter åtta år i omskakande och stundtals partinedbrytande opposition är glädjen över att vara tillbaka i Rosenbad lätt att känna empati med. På lite längre sikt är det dock i farans riktning att det är Socialdemokraterna som riskerar att ta mest stryk av Decemberöverenskommelsen.
Finn Bengtsson och de övriga moderata kritikerna har nämligen rätt i att de fyra borgerliga partierna genom sitt okey till regeringens ekonomiska politik också ger Vänsterpartiet ett stort inflytande över Socialdemokraterna. Socialdemokratin har därmed ett parlamentariskt umgänge där det är V och MP som styr inriktningen och som ska ha betalt för sin lojalitet genom udda och konstig politik.
Det är ett mycket dåligt utgångsläge för S. Socialdemokraternas framgångstradition bygger på en mittenposition där det är möjligt att nå fram till breda medborgargrupper med sin politik. Mittenpositionens legitimitet har byggt på uppgörelser i stora och samhällsstrukturerande frågor med olika konstellationer av borgerliga partier. Nu ska i stället alla dessa uppgörelser göras inne i en smal vänsterbur. Vilket inte bådar gott för socialdemokratins framtidschanser. Vilket givetvis de moderata strategerna inser.
M:s framtidstänkare hoppas att S - trots Stefan Löfvens helt annorlunda ambitioner - genom Decemberöverenskommelsen gradvis ska puttas allt längre vänsterut och därmed göra sig själva alltmer ovalbara. Detta ska då ske genom att Moderaterna ska sitta med armarna i kors och se på när V och MP beskattar och förbjuder högt och lågt. Vilket Finn Bengtsson och övriga M-oppositionella har svårt att svälja. För socialdemokratin vore det nog bäst om Finn vann.