Överläggningarna om skärpt politik mot det utbredda gängmördandet bröt samman redan söndagen den 1 september vid runt halv tio på kvällen. I en debatt i SVT Agenda meddelade inrikesminister Mikael Damberg (S) att Sverigedemokraterna var uteslutna från den inbjudan till överläggningar om gängvåldet som regeringen denna dag gick ut med till riksdagens partier.
Det definitiva sammanbrottet bekräftades lördagen den 21 september vid tvåtiden på eftermiddagen. Då meddelade Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna att de lämnade samtalen.
Allt i detta är inte politik i betydelsen politikpolitik; det vill säga den del av politiken som handlar om utspel, om vem som talar med vem och om vems fel det är att det inte går bra. Det finns också betydande brister i förvaltningspolitiken; det vill säga den del av politiken som handlar om hur regeringen styr Sverige.
På fredagseftermiddagen arrangerade Studieförbundet SNS ett seminarium på temat "Hur uppnår vi en sammanhållen och effektiv rättskedja?" Utgångspunkten var Riksrevisionens rapport i ämnet som släpptes tidigare i år. På scenen cheferna för Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och Polismyndigheten (som i polischefens frånvaro företräddes av Eva Årestad Radner som är chef på polischefens kansli.) De här fyra myndigheterna hänger ju ihop i en "kedja" där de vid olika tillfällen är fullt upptagna med att hantera några hundra av de mest brottsaktiva unga män som begår de flesta av de allvarligaste brotten i Sverige. Att myndigheterna samlar sina insatser och resurser på ett effektivt sätt är avgörande för hur väl staten sköter sitt kärnuppdrag att upprätthålla det vi lite högtidligt och gammaldags kan kalla för våldsmonopolet; det vill säga statens ensamrätt att bruka våld mot medborgare.
Det sammanfattade budskapet från Riksrevisionen var att "Rättskedjan inte har en framträdande roll i regeringens strategiska styrning av myndigheterna."
Senioren på SNS scen var Stefan Strömberg som för närvarande i tillförordnad generaldirektör för Kriminalvården. Juristen Strömberg har en lång erfarenhet från justitiedepartementet och har bland annat även varit rikspolischef och generaldirektör för Domstolsverket.
Med den långa statliga erfarenhetens tyngd bakom orden sa Stefan Strömberg att om rättskedjans myndigheter ska börja samarbeta mer effektivt och koncentrerat så krävs att regeringen tydligt styr med hela handen.
Det finns kort sagt sakligt starka skäl för politiken att samlas kring alla de resurser som staten redan förfogar över och se till att de används på ett mer strategiskt och samhällsnyttigt sätt.
Det som kännetecknar samtidspolitiken är emellertid det motsatta. Politiken - framförallt de traditionellt stora maktpartierna Socialdemokraterna och Moderaterna - har det allt svårare att ta sitt klassiska ansvar att över och under ytan samla ihop sig för Sveriges bästa i ansträngda lägen. Varför har det blivit så?
Sannolikt är det så enkelt/svårt att det som får väsentliga delar av politiken att gå i baklås är frågornas grad av närhet till statens misslyckade invandringspolitik och därmed följande grader av närhet till Sverigedemokraterna. På Folkbladets ledarsida (21/9) jämförde jag invandringsblockeringarna i Sverige med den Brexit härdsmälta som drabbat Labour och Tories i Storbritannien:
"Han (PJ Anders Linder, chefredaktör på Axess) refererade till undersökningar som indikerar att medborgarna i Storbritannien endast i ytterst liten omfattning låter sina partipolitiska band och relationer styra hur man ser på saker och ting. Där åtta procent av folket i UK sade sig styras av hur Labour respektive Tories ställde sig i olika frågor uppgav hela fyrtio procent att deras partipolitiska impulser styrdes av Brexit. Detta är en tankeväckande spaning av PJ Anders Linder som sätter press på partierna även i Sverige. Kanske har invandringsfrågan ungefär samma politikförändrande potential i Sverige som vad Brexit har i Storbritannien? "
De dubbla sammanbrotten för gängmordsöverläggningarna kan ses som ett tecken på vilket starkt grepp som Åkessonnojan tagit över S och M. För Socialdemokraterna handlar det om ett slags dödsångest. SD har potential att "ta över" stora delar av de klassiska S-väljarna i LO och i äldrekollektivet. Ångesten skapar låsningar och tunnelseende högt upp i partitoppen. Därför stöter man bort när man istället skulle kunna dra åt samma håll i de frågor där partierna ändå är nära.
Mer att läsa: Skräck för SD får S att krampa.
För Moderaterna handlar det om ett slags regeringsångest. Partiet behöver gnugga sina nuvarande och möjliga väljare med insikter om att det behövs samarbeten där SD är inblandade för att kunna ta makten från Socialdemokraterna. Samtidigt behöver M stoppa flödet av väljare över till SD. När SD stängdes ute från överläggningarna om gängmorden så var det som ett slags beställning om att M skulle hoppa av. Att ingå en tämligen luddig 34-punktsöverenskommelse med S skulle vara att ge SD fritt fram att agitera för sin sak i de moderata leden.
Läget är illavarslande. Framförallt i sak förstås. Gängmordens utbredning är exceptionella i den svenska miljön. Låsningarna i politiken är inte acceptabla ur ett medborgarperspektiv. Beröringsblygheten med invandrarrelaterade frågor är inte längre en ursäkt som duger. Dessutom är den irrelevant. Visst har en mycket stor del av de gängkriminella mördarna och mordoffren sina rötter i avlägsna länder. Detta är dock på sin höjd nyttig bakgrundsinformation. Morden och vapenvåldet sker i Sverige och är således ett gediget svenskt problem. Lösningarna finns inte i Mellanöstern eller i Afrika. Lösningarna finns här. Och borde finnas här nu.
Avslutningsvis så finns det också politikpolitiska orsaker för S och M att kamma till sig. På söndagen 22 september presenterade SVT-Novus en undersökning där det visar sig att SD blir ett allt bredare parti i medborgarnas ögon. Andelen som anser att SD har bäst politik i olika sakfrågor växer och breddas. Det handlar inte bara om invandring/integration utan även om lag och ordning, sjukvård, ekonomi, sjukvård och SD rycker även fram i klimatfrågan.
Budskapet är tydligt. Vill inte S och M ta ansvaret längre så finns det andra som knackar på dörren.