Utgången av mellanårsvalet i USA tycks i vart fall på ett sätt ha varit likt det svenska riksdagsvalet för två månader sedan. Efter valet kan alla vara glada. President Trumps republikaner kan vara glada för att de inte förlorade så mycket som många trodde. Partiet behöll och förstärkte sin majoritet i den ena – senaten – av kongressens två kamrar. Att sittande presidents parti vinner stolar i senaten i ett mellanårsval är mycket ovanligt.
Demokraterna kan vara glada för att de tog över majoriteten i den andra kammaren; representanthuset. Inför de kommande presidentvalen 2020 kan partiet få in lite framgångsvind i seglen. På den mer identitetspolitiska kanten finns också många skäl till glädje och munterhet. En öppet homosexuell man för första gången valts till guvernör. Muslimska kvinnor har för första gången valts in i representanthuset. Fler kvinnor än någonsin har ställt upp som kandidater och vad jag förstår har även fler kvinnor än vanligt blivit valda. Även två ledamöter från USA: s ursprungsbefolkning har blivit kongressmedlemmar i och med mellanårsvalet i USA.
Valdeltagandet var högt med amerikanska mått mätt. Många miljoner fler väljare tog chansen i år än vid det förra mellanårsvalet 2014.
Spekulationerna står nu som spön i backen om vad och vilka och vem som gynnas av dessa glada valresultat? Vilket ingen har en susning om förstås. I politiken handlar det alltid om att ta en pilsner i taget. Vi gör detta nu. Sedan är sedan. De som har bilden av politik som en beräknande bransch som befolkas av politiker som tänker i flera steg och i konspirationer; de bör skifta bild.
Lika lite som någon i förväg kan veta om Centerpartiet skulle vinna eller förlora i ett extraval om Annie Lööf röstar nej till sin forna allianskollega Ulf Kristersson vid onsdagens statsministervotering, lika lite vet politikerna i USA vad valresultatet nu spelar för roll i presidentvalet om två år.
Personligen tycker jag det är bra att Demokraterna är på banan igen. Jag hoppas att de inte låter sig radikaliseras för mycket av Trump och rusar ut för långt på vänster – och identitetskanten. Där är det som bekant ont om väljare både i USA och i Sverige. Klarar Demokraterna att hålla sig moderata och därmed valbara för republikanska väljare så kan Donald Trump kanske få sig en rejäl match om två år.