Oväntade händelser är just oväntade. Det är därför som sådana händelser ofta skapar sådant hallå och rabalder. Det är naturligtvis inte omöjligt att i förväg mentalt och intellektuellt försöka förbereda sig på oväntade och dramatiska händelser som till exempel terrorattacker, kärnkraftshaverier, krig eller naturkatastrofer som tsunamis eller stora bränder. Förberedelsens makt är dock begränsad. Alla vet att allt som lever till slut ska dö. Ändå slår döden liksom ner som en skräll varenda dag. Det visar sig gång på gång och i stort som i smått att det är en sak att veta att saker och ting förr eller senare kommer att hända. Och en helt annan sak att vara där när det verkligen händer på riktigt. Förmodligen är detta ett mänskligt dilemma som det inte är så mycket att göra åt.
Branden i Västmanland är enligt officiella uppgifter den största brand som drabbat Sverige i modern tid. Vilket väl torde betyda att det inte finns någon levande svensk person som har varit med om att bekämpa någon brand av det här slaget där bland annat stora evakueringar av människor och djur måste göras. Fördelen med detta är naturligtvis att vi under flera generationer förskonats från sådana bokstavligen livsfarliga händelser som stora bränder. Nackdelen är att vi inte riktigt vet hur vi ska göra när branden inträffar.
Lotta Gröning på Expressen har familj, hus, vänner, hästar, hundar och katter i det numera riksbekanta Norberg. I en krönika beskriver hon träffsäkert frustrationen hon och många andra känner: "Jag pratar med krisgruppen i Norberg som ska hjälpa oroliga medborgare. De har inte heller någon information, de sitter och letar uppgifter på nätet. Folk ruskar på huvudet. Några hade blivit evakuerade trots att det inte behövdes, men polisen trodde att evakueringen var nödvändig."
Förhoppningsvis ordnar sig allt till det bästa möjliga för folket i Norberg och andra brandhotade områden. Dubbelt förhoppningsvis kommer det att minst dröja tills vi som lever nu är döda innan något liknande och oväntat drabbar Sverige igen.
Vilket betyder att när det oväntade händer igen så kommer det att finnas underlag för någon efterträdare till Lotta Gröning att återanvända hennes ord från Expressen i dag: "Herregud, vilket elände. Vi har ansvariga politiker i regering och riksdag som inte har en aning om hur vi ska hantera en stor kris."
Det är nog smällar vi ska vara glada att få ta. Det är inte så muntert att leva i ett land där toppolitikerna är experter på att hantera stora kriser och katastrofer.