Valrörelsen mullrar på. Under de kommande två veckornas spurtande mot målsnöret den 14 september kommer utspel, anklagelser, löften, avslöjanden och attacker att formligen spruta ut över oss. Vad som är viktigt att komma ihåg är att klockan 20 01 på valdagen så kan vi lägga det mesta som sagts och hojtats om åt sidan. Partierna börjar om med vita och oskrivna sidor. Det är så maktdelningen ser ut i en parlamentarisk demokrati. När väljarna sagt sitt så är det upp till partierna att förhålla sig till väljarnas önskemål på bästa tänkbara sätt.
Valrörelsebråken är naturligtvis inte oviktiga eller ointressanta. Personligen funderar jag dock hellre på hur partierna agerar mer långsiktigt och strategiskt för att försöka ändra inrikespolitikens spelplan. I det perspektivet är Miljöpartiet tveklöst ett av de mest intressanta partierna i Sverige. Efter sina första instabila mandatperioder i riksdagen som präglades av alternativlängtan och maktpolitisk beröringsångest har MP utvecklats på ett mycket spännande sätt. Mitt positiva omdöme gäller till dels sakpolitiken men framförallt avser jag partiets strategiska agerande.
När jag mer informellt lyssnar på strateger och tänkare i och runt omkring det gröna partiet så är det uppenbart att Miljöpartiets ambitioner är att på allvar kunna slå in kilar i den gamla politiska maktordningens axlar och allianser. Ur miljöpartiets perspektiv handlar det mesta om socialdemokratin. Vilket S bör vara glada för. Handen på hjärtat så är det ju så att Socialdemokraterna gjorde sina bästa val för 40 år sedan. Den nedärvda självbilden som det stora och allomfattande regeringspartiet tynger dagens aktiva. Socialdemokraterna behöver en vital partner som MP. Miljöpartiet siktar in sig på att luckra upp de historiska sambanden mellan S och M och mellan S och V.
Länken mellan S och M bygger på en samsyn i ”betongfrågor” som tillväxt, vapenexport, motorvägar och stora samhällsprojekt. Länken mellan S och V bygger på reptilhjärnestyrda reflexer från 1800-talets utanförskapssocialism och alltmer irrelevanta läror om motsättningar mellan samhällsklasser och mellan arbete och kapital.
Miljöpartiet erbjuder bredare perspektiv på ekonomisk tillväxt och på moderna och uppdaterade perspektiv på människor och samhällen. En eventuell regering mellan S och MP inom några veckor är därför ingen bräcklig nödlösning. Det kan mycket väl i stället handla om en livräddning av Socialdemokraterna och om ett regeringsalternativ som på allvar kan utmana Alliansen. Och om en regering som kan förhålla sig till väljarnas önskemål på ett modernt och praktiskt sätt.