I början på veckan mördades en ung man i stadsdelen Skäggetorp i Linköping. Hela 16 unga personer sitter anhållna hos polisen. Den ena hälften av de anhållna har koppling till ett av stadens kriminella gäng medan den andra hälften har tillhörighet till en annan kriminell grupp. Alla nekar till brott.
Det finns två slags berättelser som dominerar när sådana här saker händer. Den ena storyn handlar om 17 utanförskapsgrabbar med invandrarbakgrund som har gått i dåliga skolor, som inte haft någon vidare support hemma, som känt sig utestängda av det svenska samhället och som har upplevelser av fördomar och rasism.
Den andra berättelsen handlar om en stor grupp unga kriminella personer som öppet sätter sig över lagarna, som terroriserar oskyldiga medborgare, som handlar med knark och vapen och som måste stoppas med tuffare lagar och strängare straff medan tid finns.
Båda berättelserna är sanna. Att vara socialt inkännande är inte flummigt. Att inse betydelsen av straff när allvarliga brott begås är inte batongkrameri.
Självklart har många mycket att göra för att få stopp på gängkriminaliteten i Linköping. I dagsläget är en av de allra viktigaste sociala insatserna att se till att domstolarna utdömer kännbara straff.
Brottsbalken ger utrymme för strängare straff om brottsligheten ingår som ett led i organiserad brottslighet. Det utrymmet bör användas mer offensivt än idag. Gängmedlemmar är som fiskar i ett stim. De tror inte att de syns i mängden. Därför är just närvaron i mängden ett viktigt skäl för straffskärpning. Brottsbalkens "ungdomsrabatt" som föreskriver strafflindringar för 18-21-åringar är direkt kontraproduktiv visavi den ungdomliga gängkriminaliteten. Politiker med justitieminister Beatrice Ask i spetsen har talat i åratal om att ta bort ungdomsrabatten. Det är dags nu Ask!
Sedan 1 juli i år gäller en ny lag som instruerar domstolarna att livstidsstraff ska vara utgångspunkten vid straffmätning för mord. Kan en skyldig fällas för mordet i Skäggetorp finns ett gyllene tillfälle att använda det nya lagrummet.
Gängkriminaliteten är ett socialt gift för utanförskapsklassen. De som har mest att vinna på att rättsstaten samlar ihop sig och skärper tonen mot gängen är alla de ungdomar i Sveriges problemområden som kämpar och sliter för att etablera sig i samhället på vettiga och värdiga sätt.