Från 1880-talet och några år in på 1900-talet fanns det i Sveriges riksdag ett högerparti som kämpade mot frihandel. Det protektionistiska partiet slogs för höga tullar mot omvärlden i syfte att hålla prisnivåerna uppe för de varor i vars försäljning där de själva hade sina inkomster. Det lilla partiet höll sig således i vart fall med en del begripliga argument: Ökad frihandel skulle kunna slå mot deras egna pengar. Att det inte var så och att det inte blev så är en sak för sig. Min poäng är att det för en extern betraktare är möjligt att förstå argumenten till för en bestående ordning som gynnade dem själva.
Sedan det protektionistiska högerpartiets sorti och ända fram i våra dagar så är det vänstern som har tagit över kampen för slutenhet och nationalism. Till skillnad från gamhögern så saknar dock vänstern begripliga argument. Det saknar nämligen all rim och reson att det slags små vänsterspillror vi talar om här kan tas på allvar när de hävdar att ett frihandelsavtal - TTIP - mellan EU: s demokratiska stater och världens största demokrati USA skulle vara ett hot mot demokratin. Det är emellertid så de uttrycker sig. Vänstermannen Daniel Suhonen är chef för en propagandabyrå som heter Katalys. Byrån bedriver propaganda mot frihandel med sedvanliga vinklade rapporter och personpåhopp. I en artikel i tidningen Dagens Samhälle (9 mars) skriver Suhonen att om inte S-kongressen om ett par månader säger nej till frihandelsavtalet så avskaffas demokratin:" I historieböckerna kan annars i framtiden komma att skrivas att Hjalmar Branting införde demokratin i vårt land och Mikael Damberg tog bort den – lagom till 100-årsdagen." Trams och tokerier; visst är det så. Men S-ledningen har en del att bevisa efter det senaste halvåret. Det vill till att bestämma var skåpet ska stå i frihandelspolitiken. Annars kan det gå illa.
De som betalar för Suhonens rapporter och påhopp är medlemmarna i facken Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och SEKO. Här finns möjligen begripliga likheter med handelsmurskramarna i det forna högerpartiet: Tullar och handelshinder kan nämligen i vissa tankebanor tänkas främja en ordning där nationella jobb skyddas mot omvärldskonkurrens. Nuvänsterns förhoppningar om slutenhetens nytta är dock lika feltänkt som gamhögerns var en gång i tiden.