Socialdemokraterna har presenterat sin vårmotion. Innehållet i motionen är inte så mycket att orda om. Partiet känner sig för så sakta. Mer tydliga fötter kommer att sättas i marken ett par veckor in i augusti då riksdagsvalet börjar bli mer konkret i medborgarnas varseblivning.
Recensionerna av finansministerkandidatens Magdalena Anderssons vårmotionssläpp har i stort varit variationer på begrepp som ”dödstråkigt” och ”sövande”. Mest entusiastisk var Eric Sundström på den S-nära sajten Dagens Arena som drog i med att Socialdemokraterna är ”försiktiga”.
Dessa och liknande omdömen passar S som hand i handske. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg vankar runt som utsvultna vargar på jakt efter minsta köttstycke som doftar skatte- eller bidragschock och/eller kommande regeringskaos.
De politiska journalisterna vänder på stenar och siffror i sina försök att hitta underlag för kritisk granskning av det stora oppositionspartiet som enligt alla nuvarande opinionsundersökningar ser ut att kunna bilda regering till hösten.
Därför ligger S lågt. Hjärntrusten inser att politiken nu är inne i ett kritiskt skede. För att låna ord från Murphys lag så är politiken nu i ett stadium där allt kan komma att missförstås och missuppfattas om det är möjligt att missförstå och missuppfatta.
Åtta år av opposition, av ökenvandring och av i grunden meningslöst skrivande av motioner som avslås; det är åtta år som räcker mer än nog. Skulle valet i september ändå ända i ännu en förlust så ska det i varje fall inte bero på trassel med startblocken såsom var fallet vid den här tiden 2010.
Då fanns en utmanarkoalition mellan S, V och MP som presenterade en gemensam vårmotion som blev början på slutet. I dag finns inget som ens luktar koalition och förslagen som läggs skapar fler sömnreflexer än risker för en sommar som domineras av negativt spinn.
Tråkighet och konfliktundvikande ska inte underskattas. Vettig vardagspolitik speglar människors liv och tankar. Vi ska inte glömma att de allra flesta medborgare i huvudsak är hyfsat nöjda med det mesta i samhället. Det är detta tillstånd som politiken speglar i dag.
Tråkighet och harmoni ska dock heller inte överdrivas. Politiker ska också kunna och våga utmana invanda tänkesätt som står i vägen för nya tänkesätt. Jag har några tankar om ett antal sådana omskakande utmaningsreformer som skulle kunna förgylla Stefan Löfvens första regeringsperiod. Mer om det längre fram.