Överskottsmål. Dyrt snus. Skolan. Landsbygd. Cancervård. Så ser regeringens prioriteringar ut i vårpropositionen som finansminister Anders Borg presenterade i går. Med tanke på den sparsmakade ekonomiska omfattningen av vårproppen så är det föga djärvt att konstatera att sakfrågorna har ett underordnat intresse detta valår. En halv miljard hit och två miljarder dit är trots allt inte hela världen relativt statens totala utgiftsbudget.
Anders Borgs främsta ambition är att lansera en snävt kritad hemmaplan där oppositionen – om det går som Borg vill - får finna sig i att spela bortamatcher.
På DN Debatt i går bjöd finansministern på en palett av delvis motstridiga risker och möjligheter. Möjligheterna består av förhoppningar om att omvärldens ekonomier nu så sakta är på bättringsvägen. Vilket är gynnsamt för Sverige som öppet och exporterande frihandelsland. Anders Borg förutspår mer aktiva och självgående företag och konsumenter; behovet av statliga stimulanser minskar. Därav det njugga reformutrymmet.
Riskerna består dels av oro för att de anade möjligheterna till vändning i världsekonomin kanske inte blir så stark som regeringen hoppas. Dels tryckte Borg i sin DN-artikel på insikten om att nya kriser kommer förr eller senare.
Om förhoppningarna om de ljusa tiderna infrias så ska staten använda de ökande skatteintäkterna för att beta av underskotten som uppkommit under de senaste åren för att på så sätt åter bygga upp ett överskott i de statliga finanserna. Och om de ljusa tiderna blir lite mörkare än väntat och om nästa kris kommer snabbare än vad vi tror nu så behövs en regering som redan tidigare har bevisat att de kan hålla ordning och reda även på fartyg i stormiga hav.
Ungefär så är det tänkt. Äventyrare, storskaliga visionärer och slösare ska få det svårt när de kommer till regeringens hemmaplan.
Sannolikt blir det inga stora bataljer om denna vårproposition. Socialdemokraterna har varit pådrivande när det gäller överskottsmålen i statsbudgeten. Det övriga är inte så mycket att bråka om.
Partiets skuggfinansminister Magdalena Anderssons omedelbara kritik inriktades på att Anders Borg ekonomiska prognoser är ljusare än de flesta andras. Och så är det. Borg behöver ljusa prognoser för att kunna motivera fotbytet i den ekonomiska politiken. Som i sin tur är en anpassning till socialdemokraternas framgångar i förtroendemätningarna.
Det lär vad jag förstår bli strid om regeringens kraftiga skattehöjningar på snuset. Under ytan pågår samtidigt den avgörande striden om vems hemmaplan som regeringen egentligen har kritat upp.