I går kväll var jag i Renströmmens kyrkosal i Norrköping. En stor publik som mestadels bestod av medlemmar och aktiva i Norrköpings kristna kyrkor slog sig ner i den vackra salen för att lyssna på valrörelsens sista debatt mellan Norrköpings ledande politiker.
Norrköping har tur. Eller kanske är det skicklighet. Hur som helst har staden förmånen att inhysa ett stort antal begåvade kommunpolitiker som kan debattera, diskutera och analysera saker och ting i flera olika nivåer och i ett antal olika stämningslägen.
Om det var möjligt att bara rösta på Mona Olsson (utan att behöva få med sig allt skruvat vinstvänstertugg på köpet) så skulle jag inte tveka en sekund. Mona Olsson uttrycker en varm solidaritet och mänsklig omtanke på ett sätt som inte är det minsta klibbigt eller konstlat. Denna hållning lyckas hon kombinera med ett kommunalrådsuppdrag där det ofta viner om öronen i sociala frågor. Hon är en erfaren kvinna som varit med om upp- och nedgångar i livet. Under debatten i Renströmmen i går delade hon även med sig av sin kristna tro. Mona Olsson gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Jag utser henne till vinnare.
Sedan blir det svårare i rangordningen. Jag nöjer mig med att kora tre tvåor. Den första tvåan är Mathias Sundin (FP). Han har vuxit på sig en hel del sedan första gången jag träffade honom och skrev i Folkbladet om "stadens folkpartist" som det nog skulle bli något av. På Renströmmen gjorde Sundin något så pass ovanligt som att börja ompröva sina argument inför sittande publik i ett offentligt rum. En pastor från Adventskyrkan ställde frågor om ett uppmärksammat fall där en "gömd barnfamilj" i Norrköping ansökte om men nekades socialt bistånd. (socialbidrag i folkmun) Argumenten mot att ge bistånd till personer som befinner sig illegalt i landet bygger på att en kommunal myndighet knappast kan överpröva lagarna och lagutövandet i Sverige. Det skulle bli en sörja av alltihop där betydelsen av lagar och myndigheter underminerades i migrationspolitiken. Ungefär så resonerade Mathias Sundin och en majoritet av de andra politikerna i går kväll.
Under diskussionen började Sundin gradvis ompröva argumenten styrkor och svagheter. Det är ju så resonerade Sundin att staten själv är väldigt motsägelsefull. Människor som fått nej till uppehållstillstånd i sista instans och som stannar kvar i Sverige har likafullt rätt till skolgång för barnen och till sjukvård för barnen. Mot den bakgrunden vore det kanske inte så konstigt om en kommun beviljade ett tillfälligt ekonomiskt bistånd; tänkte Sundin högt? Strongt. Jag vet inte om jag delar hans glidning i argumenteringen. Men det är en annan sak.
Fredrik Bergqvist (M) hamnar också på andra plats. Han hade en bra kväll i Renströmmens kyrkosal. Bergqvist varvade kärnfulla och tydliga högerargument i frågor som ägande, företagande och vinster med inlägg av mer sökande och personlig karaktär där han delade sina tankar och känslor om föräldraskap, meningen med livet, generationernas gång och sådant med oss alla. Sådana övningar kan bli pinsamma om det mest kommer floskler och helt obearbetade känslor ut ur politikermunnen. Pinsamhetsrisken var dock mycket låg i går. Bergqvist gjorde det mycket bra, han skapade tyngd och ett särskilt allvar till debatten.
Lars Stjernkvist (S) är den tredje tvåan. Stjernkvist spelar i och för sig i en egen division. Hans långa erfarenheter från den absoluta toppolitiken i kombination med hans personlighet och politiska instinkter gör honom väldigt svårslagen på Norrköpings politiska scen. Stjernkvist hade en bra kväll på Renströmmen. Att det inte renderar honom mer än en delad andraplats beror i hög grad på att jag inte kan påminna mig om när han gjorde en dålig insats i sådana här sammanhang. Han visade prov på sitt djup och bredd i samtal om mänskliga rättigheter, delade med sig av sin kristna tro och lyckades att ha en mycket skarp konflikt med Markus Wiechel (SD) utan att ett enda skarpt eller otrevligt ord behövde användas.
Hur det går i kommunalvalet på söndag kväll återstår förstås att se. Lars Stjernkvist kommer säkert att vara ett slags vinnare. Men frågan är vad det räcker till när det ska fås ihop till en fungerande majoritet?