De hade båda stått vid slussen och beundrat ångfartyget Söderköping som nu med god fart stävade vidare mot skärgårdens alla ångbåtsbryggor. I dag hade båten varit full med glada resenärer och sommarsångerna ljöd muntert från fördäck. Det unga paret hade fått ögonkontakt med varandra och när det var dags att ge sig av upp mot staden föll det sig naturligt att de slog följe." Jag såg Er vid slussen, skall vi ta sällskap?" frågade den unge mannen; som för övrigt hade anställning vi slussen.
En välbehövlig vila väntade efter många dagar och nätters arbete." Jag tänker inte neka Er" svarade den så fint klädda unga damen. De båda hade cyklar men idag var det som om samtalet de förde krävde en långsam promenad." Jag heter Malcolm," sade mannen, "vad heter Ni?" " Nora," svarade den unga damen. Hon berättade att hon arbetade som baderska vid Söderköpings brunn. Och deras vandring längs kanalens stilla vatten nådde snart Tegelbrukets sluss och Söderköping skymtade nedanför Ramunderberget. Just den kvällen, vid dansbanan, råkade de två varandra igen och de människor som nyfiket tittade på de dansande paren på dansgolvet kunde tydligt se att just dessa två hade fattat tycke för varandra. Och sagan, den hade bara börjat detta år 1904 för ett par människor; den sommaren, för 110 år sedan.........