Storgatan

För det var ju så att all trafik, tung som lätt, skulle igenom staden och det kunde ibland bli riktigt trångt. När någon fullastad timmerbil kom här farande så var det som någon sade: " En fick klämme sä som ett frimärke längs väggera !" Som läsaren ser så var det strängeligen förbjudet att parkera utanför tobaksaffären och hela den vänstra sidan av gatan mot Hagatorget. I affären köpte man film till kameran, Kodak förstås! I tobakshyllorna fanns piptobak, vi minns bl.a Borkom Riff . Cigaretter fanns förstås och märkena John Silver, Ritz, Bill, Boy tillhörde de mest populära. För damerna fanns b.la. Minden som hade en smak av mint! Råkade man ha lite knalt i portmonnän så gick det alldelens utmärkt att handla lösa cigaretter.-" Kan en få tre John Silver?" 15 öre styck kostade dom visst. Några varningar som berättade om cigarettens farlighet fanns ännu inte; i kvällsprogrammen som visades i TV röktes det, ibland låg röken som en dimma i rutan. Det skulle dröja ännu några årtionden innan Söderköping skulle bli den turiststad som den är i dag. Bakom den här bilden råder ett småstadslugn, rälsbussen mot Valdemarsvik ger signal vid Alvik och den blå Volvon, treväxlad med osynkroniserad växellåda och tvådelad bakruta, rullar sakta mot okänt mål. Saluhallen syns till höger och i Rådhuset hade polisen sitt kontor med tillhörande arrest. Och alltid ett par patrullerande poliser på stadens gator. Visst saknar vi dom?..........