Året var 1918 och det ser ut som om eftermiddagen denna dag skänkte stadens innevånare värme, ty strax bortom bokhandeln badade kullerstensgatan i solsken. Klockan i Rådhustornet visade på tjugo i fyra, exakt detsamma
visade det stora uret utanför urmakarens affär i den högra längan av husen. Längs Storgatan fanns vid denna tidpunkt ett par cafeér, bageri, köttaffär; kort sagt :affärsinrättningar överallt. Bokhandeln erbjöd sina varor och årets stora nyhet var grammofonskivan! Då man lade den s.k. stenkakan på underlaget på den fantastiska uppfinningen som fick namnet
grammofon, förde armen med dess sylvassa stift mot spåret i skivan uppstod himmelsk musik! Dragspelsmusik, marscher, operett och operamusik, ja till och med inspelade bond-komiker fick lyssnaren att kikna av skratt! Måtte vi nu få behålla vår bokhandel i vår stad många, många år framåt i tiden! Två lösspringande hundar blev också intresserade av vad som hände den här dagen, två cyklister tog sig framåt mot torget, den ene gåendes med cykeln ty:" De ramler så in i hundan i stänkskärmen!" Mannen på trappan på vänster sida ser rakt in i kameran och blickar därmed in i den framtid som sedan kom. Kullerstenarna som låg tätt tätt packade, hade under flera hundra år slitits av vagnhjul och kreatur. Lite dynga
på gatan var det ingen som reagerade emot! I boken:I Gamla Svenska städer, utgiven av Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag i Stockholm kan man läsa följande om Storgatan:
"Mellan brädklädda tvåvåningshus i den mest obeskrivliga gulaktiga eller grågröna oljefärg, som jämte hvitrappning ger staden dess prägel, slingrar sig den kullerstenslagda gatan"
Jag tror huvudstadens redaktör var lite avundssjuk på att det fanns, och finns, så fina städer som Söderköping!