Vi ser här S:t Ragnhilds pensionat och detta ståtliga hus fanns att beskåda på Skönbergagatan, ungefär där Blå porten nu erbjuder lägenheter och trivsam verksamhet för våra äldre. Man får förmoda att Söderköpings Brunn på något sätt var involverad i detta pensionat då efterfrågan på boende och därtill mat under sommartid verkligen var stor. Läsaren skall veta att runt sekelskiftet och ytterligare några tiotal år framåt i tiden var den tid då Brunnen blomstrade. Järnvägen hade ju redan 1893 kommit till staden och detta innebar att många andra byggnader upplät rum för boende och besökare som önskade att bada Brunn. I alla fall; här på innergården ser jag fem damer och en liten flicka. Jag funderar ofta på en sak: Vad pratade man om en sån här vacker dag i staden Söderköping för så länge sedan? Skvallrade man redan då? Så klart man gjorde, fast kanske inte så avancerat som i dagens tider. Man hade nog med sig själv, arbetet varade hela dagarna och ordet semester fanns ännu inte ens i någons mun. De som kunde ägna några dagar på Brunnen var naturligtvis de välbeställda i samhället. En av damerna ropar plötsligt till fotografen:
" Vi hörde att han hade fotograferat fröken Strömkvist i går kväll, han är visst lite betuttad i henne, säg?" Fotografen gömmer hastigt sitt ansikte under skynket på den stora lådkameran.