Serveringsvillan

Berget som här nämns var Ramunderberget och för att ta sig hit upp fanns en färja på kanalen som lät frakta folk från brunnssidan till bergssidan. Färjan var en flatbottnad båt som manövrerades med stor skicklighet av en roddare som för frakten begärde en femöring. Efter ankomst till, som det hette; Prinsessans brygga, väntade en ganska arbetsam vandring upp till den fina byggnaden där det säkert lät sig smaka av en god kopp kaffe med tillbehör, eller varför inte en läskedryck från Marins bryggeri nere i staden. Denna serveringsvilla hölls öppen mellan maj och augusti, och det var under denna tid som Söderköpings brunn inhyste många gäster, tillresta hit med bl.a. tåget som kom att betyda så oerhört mycket för vår stad. Här uppe vid cafeét fanns också en uteservering och i brunnsorkesterns uppgifter ingick också att konsertera här uppe någon timme varje dag. Det finns ingenting kvar av denna byggnad, bara tallarnas sus berättar om den här tiden för länge sedan då lugnet rådde och det skulle dröja länge innan begreppet " gå i väggen " skulle börja användas. Den fina herrn tog igen sig vid trappräcket efter promenaden och serveringsdamen undrade: " Vad önskar min herre?" -" Ja, det skulle smaka med en hallonläsk och en vaniljbulle" svarade herrn. Och nere ifrån järnvägsstationen hördes ett ånglok ge signal.