Det var den där ljuvliga dagen på sommaren 1916. På Söderköpings brunn rådde full aktivitet och serveringsvillan där uppe på Ramunderberget tog dagligen emot gäster från när och fjärran. Färjan vid kanalen var just i färd med att skjutsa över serveringsflickan och kaffekokerskan till den andra sidan. "I dag blir det då ootroligt fint vär!". Sjunger hon inte hon som skall servera på dalmål?
"Jodå, ja kommer från Rättvik ja, å ska jobba hela sömmarn här".
Det var ju så att många dalkullor tog arbete långt hemifrån och blev borta långa tider och här i Söderköping, som i övriga Mellan-Sverige, gavs tillfällen att tjäna en slant. Färjkarlen lyssnar intresserat på vårt samtal och snart befinner sig färjan på kanalens vatten. En sådan här åktur kostar en femöring, enkel resa, men roddaren har ett muntligt avtal som innebär en kopp kaffe med påtår däruppe på serveringen. "Ibland får han en smörgås med", säger kaffekokerskan. "Med prickig korv, det tycker han om." Denna trafik över kanalen kommer att pågå i över 50 år, den tar sin början vid 1800-talets slut och upphör på 1950-talet. Och borta vid slussen väntade ett av de passagerarfartyg, i det här fallet S/S Astrea, på att slussas vidare mot sista porten Mem. Bilden blev till ett vykort som skickades till Herr Erik Andersson i Boda Dalarna den 18 juli denna sommar. Det undertecknades: från Brita.