Från Strömmens vågor till Vrinneviskogens stigar och nu till - entréhallen i hyreshuset! Låter det konstigt?
Karl-Erik Karlsson som tvingats amputera ett av sina ben, berättar om sin förändring som idrottare och motionär:
– Numera får jag nöja mig med lite motionsrundor med min rullator i entréhallen, där jag bor på gamla lasarettsområdet, säger han.
– Men i min ungdom, var jag aktiv i Norrköpings Roddklubb på Strömsholmen. Bland annat satt jag i en åtta med styrman, som sparrade mot den svenska åttan, som 1956 sedan åkte till OS i Melbourne.
Har du själv tävlat i rodd?
– Ja, i mindre tävlingar, men det blev inga större framgångar. Men jag är fortfarande med i Sällskapet gamla roddare i Norrköping.
Hur hamnade du sedan i Vrinneviskogen?
– Det gjorde jag efter min aktiva tid i roddklubben, bara för att jag ville fortsätta träna. Och det blev ofta fler gånger i veckan, som jag tog en löptur runt halvmilen i Vrinneviskogen.
Men det gör du inte längre?
– Nej, för 2019 tvingades jag amputera mitt ena ben. Jag snubblade över ett dike och skadade mig. Det slutade med en amputation av benet, så nu har jag en protes istället och då var det tyvärr slutsprunget för min del.
– Men läkaren som jag hade, gav mig ett gymnastikprogram och han poängterade att det är väldigt viktigt att jag fortsätter träna så gott det går.
Hur hamnade du då nere i entréhallen?
– Det började med att jag under sommaren tog regelbundna promenader utomhus med rullatorn.
– Men det var ju inte så lämpligt under vintern med halkrisken. Särskilt med tanke på att jag bara har ett ben, så min balans är inte den bästa längre.
– I det läget, funderade jag på att träna inomhus och kom på att det var bättre att utnyttja den långa entréhallen som är nästan 20 meter lång, istället för den korta hallen i lägenheten.
Så nu kan du ses då och då nere i entréhallen?
– Ja, jag kör ett pass här per dag. Sammanlagt går jag då cirka 500 meter, med lite vilopauser emellan på en bänk som finns i entréhallen.
– Men nu, tillägger Karl-Erik, väntar jag bara på sommar och sol, för då vågar jag mig utomhus med rullatorn och med stöttning av min fru Inger.
Tilläggas kan att Norrköpings Roddklubb är stadens näst äldsta idrottsförening. Det var den 30 mars 1883 som några medlemmar i Norrköpings Gymnastikförening med fabrikör Fredrik Nyborg i spetsen bildade roddklubben.
Den äldsta idrottsföreningen är just Norrköpings Gymnastikförening, bildad 1878.