Folkbladet möter tjejerna över en fika i city. De nybakade studenterna har just kommit igång med sina sommarjobb; Linnéa Botvidsson inom hemtjänsten och Sandra Johansson på Halvars. Pengarna de drar ihop möjliggör det som fångade deras intresse under våren: att åka och volontärarbeta i Guatemala.
– Varje gång mormor ringer frågar hon om jag har ändrat mig. Och mamma och pappa är väl inte jätteglada, men de har börjat smälta det, berättar Sandra om reaktionerna hemifrån om valet av land att åka till.
– Det är ett ganska osäkert land. Men i den delen vi ska vara, Tecpán, är det säkert, fortsätter Linnéa.
Det var under ett "Ted-talk" som tjejerna fastnade för idén. Grundarna av föreningen "Engineering for Mayan students" höll ett föredrag om hur de bland annat byggt en skola av petflaskor och plast som de först samlat ihop.
– De försöker även att återanvända byggmaterial och inredning. Ekonomin är så dålig, säger Linnéa.
Den skola som hon och Sandra nu ska vara med och bygga är för elever som är tolv år och uppåt. På grund av platsbrist tvingas eleverna i dag sluta skolan vid den åldern.
– I Guatemala präglas Mayafolkets liv av fattigdom. När de slutar skolan är risken stor att de hamnar i kriminalitet. Därför är det viktigt att de kan fortsätta gå i skolan, säger Sandra.
Båda tjejerna berättar om ett stort intresse för att hjälpa andra och en insikt om hur bra vi har det som bor i Sverige.
– Jag vill göra det här för att vi är så priviligerade här i Sverige. Kan jag göra något med min tid för att göra det bättre för någon annan så gör jag gärna det, säger Linnéa.
Sandra instämmer:
– Jag har letat efter något projekt länge och när jag hörde grundarnas tal så kände jag att det var helt rätt.
Under den sista hektiska tiden på gymnasiet startade tjejerna även en insamling/lotteri till förmån för föreningen. Lokala företag, som Arbis och Ideal of Sweden, skänkte priser och när allt var klart hade insamlingen genererat 6 250 kronor.
– Vi berättade om insamlingen i klasserna på skolan och ganska snart började pengarna ticka in, säger Sandra.
– Det märks att många vill vara med och bidra. Alla kanske inte vet vem man ska skänka till, då blir det lättare om vi berättar om det här projektet för dem, fortsätter Linnéa.
När tjejerna kommit hem igen, någon gång under nästa år, är tanken att de ska komma tillbaka till sin gamla gymnasieskola och berätta om sina upplevelser.
– Det ger mycket mer att lyssna på någon som gjort något sådant här, än att bara läsa i böcker, menar de.