Som 19 år var de yngst av alla i gruppen volontärarbetare i den lilla byn utanför Tecpán i Guatemala där Mayafolket bor. Tillsammans med de andra i projektet "Engineering for Mayan students" påbörjade de arbetet med att bygga upp skolan så fort de kom dit i höstas.
– Vi jobbade mellan sju och fem varje dag och gjorde allt från att blanda cement till att åka och fixa inredning till skolan, berättar Linnéa Botvidsson och visar bilder.
Här kan man se hur tjejerna bland annat fyller petflaskor med plast, allt hittat i omgivningarna runtomkring skolan. Flaskorna blev sedan stommen i väggen. Att "bygga en skola av plast" var något de fick vetskap om existerade genom ett "Ted-talk" de kikade på när de gick sista året på Kunskapsgymnasiet förra året. Väl på plats fick de se det, och skapa det, själva:
– De första som slog mig när jag landade var fattigdomen och allt skräp. De bara släpper skräpet. Vi gjorde ett litet försök att utbilda några elever om att man inte ska göra det, säger Sandra Johansson.
– Och så såg de ju när vi gick runt och plockade skräp också. Det påverkade dem kanske också, fortsätter Linnéa Botvidsson.
Läs mer:Tjejerna ska ut på sitt livs äventyr.
Volontärarbete har lockat tjejerna länge, och med sig hem efter halvåret med Mayafolket har de erfarenheter och upplevelser som påverkat dem som personer.
– Man tar lättare på allt när man bott så här fattigt, säger Linnéa.
– När folk klagar på att maten inte är god tänker jag att "du ska vara glad att du har mat", fortsätter Sandra.
Båda tjejerna tycker att de vuxit som personer, och vågar ta för sig mer nu.
– Innan jag åkte var jag lite blyg. Nu är jag inte rädd för något och tror mer på mig själv, säger Sandra.
I skolan de var med och byggde skapades två klassrum som kan ta emot 30 elever vardera. Detta möjliggör att barn som fyllt tolv år kan fortsätta gå i skolan ett par år till, något som inte varit möjligt hittills då det inte funnits plats för dem. Risken att de hamnar i kriminalitet är stor när de tvingas sluta så tidigt.
– Nu kan de gå i skolan till de är 15 år. De får ett par år till att vara barn, säger Sandra.
När skolan var klar väntade invigning med pompa och ståt. Barnen uppträdde i traditionella Mayadräkter och borgmästaren höll tal.
– Det var stort! säger Linnéa.
På plats i Guatemala märkte de att det fanns en hel del projekt att ta tag i. Genom att starta insamlingar på facebook lyckades de hjälpa skolelever med en lägenhet så att de slapp åka åtta timmar till och från skolan varje dag. De byggde även ett kök till en familj som annars inte hade haft råd med det.
– Man fick en speciell relation till alla! Jag vill gärna åka och volontärarbeta igen, säger Sandra.
Linnéa instämmer:
– Det här är det bästa jag gjort i hela mitt liv!
I slutet av maj kommer de att besöka Kunskapsgymnasiet igen och berätta om sina upplevelser:
– Det känns bra att återknyta dit. Mårten Blad, vår favoritlärare, tar vara på allt sådant här. När vi var i Guatemala skypade vi till och med med honom och en klass och berättade vad vi gjorde, säger Linnéa, som hoppas att de genom sin resa sått ett frö hos några flera att vilja, och våga, göra samma sak.