– De använder våra redskap som skafferi, kan man säga, säger Björn Aronsson.
I dag är yrkesfiskande Björn 70 år gammal och bor på Aspöja i Arkösund. Kampen mot säl har pågått länge. Skadorna blir så omfattande på nät och redskap att Björn och en fiskare till på Vikbolandet fått ersättning från länsstyrelsen.
Vanliga nät är inte att tänka på – de gör sälarna hål i.
– Om du lägger vanliga nät plockar de fisken ur näten och så blir det stora hål. En sälhanne kan väga över 200 kilo och en hona 50–70 kilo mindre. Ta abborrnät, siknät och sånt, det blir spår efter sälen kan man säga. Har du sedan fasta redskap som ryssjor eller ålbottengarn så river de sönder allt, säger Björn Aronsson.
Nu har han fått ekonomiskt stöd att köpa en starkare typ av nät. Det kallas Dyneema och är sex till sju gånger starkare än nylonnät.
– De har svårt att forcera det nätet men de ligger ju ändå och patrullerar längs nätet och ligger och skrämmer bort fisken, säger Björn och tillägger att näten bara löser vissa delar av problemen.
Sälarna är smarta vanedjur.
– De är inte så dumma. De lär sig det här. Till att börja med kanske det är lek, men sedan lär de sig. En säl vi hade här för ett tag sedan lärde sig knyta upp knutar, det ställde till det lite.
Utöver att sälen skrämmer fisk så vittjar den också näten, även om de inte kan forcera dem. Det blir en hel del tapp i fisket, menar Björn Aronsson som försöker försörja sig på fiskeriet.
– En fisk som sälen tagit från nätet ser vi ju aldrig röken av, säger Björn Aronsson och menar att det är svårt att fastställa hur mycket fisk som försvinner varje dag.
– En del dagar blir man i princip bara förtvivlad. Vad man än gör är de steget före de här rackarna, säger han.
– Sen är det roligt att Östersjön är så frisk och att gifthalterna gått ner så mycket att sälarna är friska och föder fina, bra och välskapta barn så att säga. Det var värre förr, på 60 och 70-talet. Men de kunde ju låta bli våra grejer, haha.
Den ersättning som fiskarna får för så kallade sälskador är baserat brutto på partifisken. Fisken går upp i pris i takt med att man förädlar den, vilket Björn Aronsson och hans företag gör.
Ersättningen i sig täcker inte upp förlusterna.
– Nej, vi måste fiska mycket mer för att komma upp i de summorna som vi skulle haft efter förädlingen, säger Björn.
Det händer att det beviljas skyddsjakt på enskilda problemindivider, men det är en knivig fråga.
– Om man lyckas skjuta en som blivit stationär och som kommer och äter så blir det bättre ett tag. Men det kommer snart en ny. Vi försöker leva på det här men det har blivit väldigt jobbigt de senaste åren, säger han.
Att skjuta säl är heller inte problemfritt.
– Man får ju skjuta med kulvapen och inne i skärgården kan det bli lite farligt, särskilt under sommaren. En kula kan studsa på vattnet, säger Björn Aronsson.