Ny termin - men samma farliga vägar till och från skolan
Kommunen vann första ronden om skolskjutsarna. Men föräldrarna låter sig inte nedslås. Nu fortsätter kampen för säkrare och kortare skolväg på Vikbolandet. - Vi kommer aldrig att ge oss, säger Ann-Lena Öiås, en av ledarna för upproret.
Maria Öiås, Jenny Wallén och Johanna Öiås har lärt sig att vara försiktiga så fort de hör en bil närma sig. Jenny kommer för övrigt att få gå minst två kilometer ensam på en ödslig väg för att komma till uppsamlingsplatsen för sin skolbuss. Foto: Niclas Sandberg
Foto:
De går längs vägar utan vägren med på 70- och 90-vägar, längs slingriga, smala grusvägar där bilarna oväntat dyker upp i skarpa kurvor eller längs ensliga skogsvägar utan bebyggelse och belysning.
Två timmar
Upp till två timmar kan det ta innan barnet sitter i skolbänken. Och sedan lika lång tid att komma hem, förstås. Det är bara att hoppas att fröken inte ger för mycket läxor.
Det var den här situationen som föräldrarna på Vikbolandet ställdes inför förra hösten, från att nästan alla barn tidigare hade blivit hämtade vid dörren.
- Det som gjorde oss riktigt rasande var att vägarna som våra barn går på inte är trafiksäkra, förklarar Anna-Lena Öiås.
Orsaken var att turen nu kommit till Vikbolandet att inlemmas i kommunens regelverk för skolskjutsar med påföljd att barnen i förekommande fall måste gå 2 (lågstadiet), 3 (mellanstadiet) eller 5 (högstadiet) kilometer till skolskjutsarnas uppsamlingsplatser.
När föräldrarna frågade varför, fick de höra att det var för rättvisans skull.
- De blånekade till att det hade med ekonomi att göra. Det hette att vi skulle ha "samma servicenivå" som alla andra. Men det går inte att jämföra oss med Kolmården och Skärblacka. Där ligger husen samlade i samhällen, medan vi bor utspridda, säger Janicke Persson.
Trodde ni på att det inte handlade om pengar?
Alla tre kvinnorna börjar skratta och brister ut i ett unisont NEJ!
- Särskilt inte nu när de vänder på det och säger att det blir för dyrt att återställa till det gamla, säger Anna-Lena Öiås.
Vid skolavslutningen hade några föräldrarna lagt ut protestlistor på skolorna. Det resulterade i 900 namnunderskrifter som överlämnades till politikerna. Men egentligen var det först när höstterminen börjat och vidden av försämringarna framstod allt tydligare som upproret tog fart på allvar.
Gemensamt skolråd
Ett gemensamt skolråd bildades för alla fyra skolor på Vikbolandet.
En press- och informationsansvarig utsågs och argumenten vässades genom att föräldrar åtog sig att läsa på om lagar förordningar. Skrivelser, mail, möten och medborgarförslag. Insändare och tidningsartiklar. Alla medel har använts.
- Vi har jagat politikerna och tjänstemännen med blåslampa, säger Ann-Lena Öiås.
God draghjälp fick de av NTF som förra hösten gjorde hastighetsmätningar på de vägar barnen gick och konstaterade stora olycksrisker på flera sträckor. Och till slut fick kampen effekt också i rådhuset.
"Sakta men säkert"
- Sakta men säkert har både tjänstemännen och de borgerliga partierna svängt över och vi trodde nog att vi hade vänstern med också, säger Janicke Persson.
I alla fall har man i dag lyckats få tjänstemännen och politikerna i kollektivtrafiknämnden på sin sida. Men det hjälps inte, för det är inte de som sitter på kassakistan. Det är kommunstyrelsen. Och när den preliminära budgeten för 2008 klubbades i juni i år, hade de styrande vänsterpolitikerna strukit kollektivtrafiknämndens förslag om kortare resvägar (se artiklar intill).
- Något hände, men vi vet fortfarande inte vad, säger Anna-Lena Öiås.
Följden är i alla fall att inga pengar finns till förbättringar av skolskjutsarna, vare sig i år eller nästa år.
Ger ni upp nu?
- Aldrig! säger Anna-Lena Öiås.
Hur läne orkar ni hålla på?
- Så länge det behövs, säger Susanne Wallén.
- Sämre vägar en bra affär för kommunen
Kommunen sparade 3 000 kronor om året per elev på att barnen på Vikbolandet fick farligare och längre skolväg förra året.
Försämringarna var en effekt av att kommunen för några år sedan började centralisera planeringen av skolskjutsarna. Tidigare hade det skötts i huvudsak av de entreprenörer som körde skolskjutsarna.
Arbetet skedde stegvis, kommundel för kommundel. Förra hösten hade turen kommit till Vikbolandet.
Syftet var att skapa enhetliga regler för skolskjutsar över hela kommunen för att på så sätt spara pengar.
Folkbladet har på begäran fått en sammanställning från kommunen över kostnaderna före och efter förändringen. Den visar att före förändringarna, det vill säga läsåret 2005/2006, kostade skolskjutsarna på Vikbolandet 7,4 miljoner kronor. Läsåret 2006/2007 hade kostnaden sjunkit till 5,3 miljoner kronor.
Kommunen sparade alltså drygt två miljoner kronor på försämringen. Utslaget på antalet elever på Vikbolandet blir det ungefär 3 000 kronor per elev.
Att "återställa" skolskjutsarna beräknas kosta 3,5 miljoner på Vikbolandet och närmare 8 miljoner totalt i hela kommunen. Att ändra bara i en kommundel går inte, eftersom kommunen enligt kommunallagen måste erbjuda samma service till alla sina invånare, den så kallade likställighetsprincipen.
Återställa är egentligen inte rätt ord eftersom det handlar om att ändra reglerna enligt följande förslag från kommunens kollektivtrafiknämnd:
4 Alla barn ska ha maximalt en timmes resväg från att de börjar gå hemifrån.
4 Inget barn ska behöva gå mer än 2 kilometer till skolskjutsens uppsamlingsplats.
Idag gäller att gångtiden inte räknas in i entimmesregeln och att mellanstadie- och högstadieelever kan tvingas gå 3 kilometer.
Så jobbar vi med nyheter