Nu tar han över 7 kyrkor
På fritiden ägnar sig prästen Lars Linnarsson, 50, gärna åt gamla ånglok och veterantåg. Nu ska han försöka få verksamheten att "tuffa på" för en församling med hela sju kyrkor, efter att precis ha utnämnts till ny kyrkoherde för nya pastoratet västra Vikbolandets församling.
Konungsunds kyrka i västra Vikbolandets församling
Foto: Svensson Robert
Hur många medarbetare kommer du att basa över? - Vi är 15 anställda på hel- och deltider. Av dessa är det många vaktmästartjänster, eftersom vi har så många kyrkor att se till! Så vi har fler vaktmästare än vi har präster... - Till en början har vi heller ingen komminister, eftersom det är jag som lämnat den tjänsten för att nu tillträda som kyrkoherde den 1 april efter pensionerade Britt-Marie Edvardsson. "Tris vara på landet"
- Vi kommer att söka en ny komminister, vilket dock kan bli svårt. Det är inget överflöd av sökande till prästtjänster på
landet, utan många vill jobba i en och samma kyrka och därför söker sig de flesta prästerna till städerna. - Sen är det ju också beroende på vad man är för sorts människa. Själv trivs jag med att vara på landet. Man är inte lika anonym som i en storstad, men man har igen det via kontakten med människorna. Cirkulerar
Hur löser du problemet med gudstjänster, med tanke på sju kyrkor och två prästtjänster? - Det är förstås omöjligt med vår lilla personalstyrka att ha gudstjänster i alla kyrkorna varje söndag, utan vår målsättning är att ha två gudstjänster varje söndag och då cirkulera runt i våra sju kyrkor, precis som vår vuxenkör. - Men när det gäller familjegudstjänster satsar vi på Kuddby och Dagsberg i och med att vi har barngrupperna där. Och har vi något större arrangemang blir det i Kuddby kyrka, som kan ta emot mest besökare. Vikbolandet från 1987
Hur länge har du själv jobbat på Vikbolandet? - Jag kom hit redan 1987 och första 14 åren jobbade jag som EFS-pastor i missionshuset i Östra Husby. Men under åren började jag även jobba extra i pastoratet, eftersom det bara finns två prästtjänster och ibland har det varit vakanser på en av tjänsterna. Och jag har jobbat med konfirmander i pastoratet sedan 1996 parallellt med EFS-arbetet. - 2001 började jag på heltid i pastoratet. Först som församlingspedagog och sedan som präst, med inriktning mot barn, ungdom, konfirmander och skolkontakter. "En utmaning"
Varför sökte du jobbet som kyrkoherde? - Dels för att jag ser det som en utmaning att vara med och leda utvecklingsprocessen och se framåt. Dels också att det är folk som uppmuntrat mig att söka tjänsten och det har känts som en viktig pusselbit för min del. Vad har du för funderingar på att vända trenden med allt fler avhopp från medlemmar i svenska kyrkan? - Här på Vikbolandet är vi lyckligt lottade på så vis, att det inte skett så mycket avhopp som inne i städerna. Säkerligen beroende på traditioner och att man är mer kyrkotrogna och försöker stötta och hjälpa varandra mer än inne i städerna, där man mer ser till sitt eget. - Men visst finns det en nedåtgående trend generellt sett och jag tror att vi måste jobba med formerna och språket i gudstjänsterna. Hur ska vi berätta om Jesus så att folk i dagens samhälle förstår vad vi menar. "Som mjölk"
- Jag brukar jämföra med mjölken, som förr såldes i krukor, sedan i glasflaskor, därefter i trekantiga förpackningar och nu i fyrkantiga. Men det är fortfarande produkten inuti som man ska sälja och jag tror att vi inom svenska kyrkan måste jobba mer med förpackningen, för att nå ut med vårt budskap. - Sen vill jag gärna jobba mer mot skolor och föreningar. I höstas hade vi exempelvis en idrottsgudstjänst i Helgestads hage med Kuddby IF. Då får man som kyrka spela på bortaplan och det kändes som en härlig utmaning, som jag gärna ser mer av.
Så jobbar vi med nyheter