"Här ruvas äggen i 42 dagar", säger Niclas Nordqvist. Han har full koll på när de ska kläckas och om det behövs ger han dem en hjälpande hand att ta sig ur skalet.
Lamor, höns, vaktlar, grisar och kaniner är bara några av djuren på gården, men det är strutsarna som har huvudrollen. Omkring 100 strutsar rör sig i olika inhägnader och så här års börjar det också bli aktivitet i kläckeriet. De flesta kycklingarna kläcks mellan maj och augusti, men det är tre strutskycklingar som redan kläckts och som nu är en vecka gamla. I 42 dagar har de legat i en ruvningsmaskin och Niclas har full koll på när det är dags för en kyckling att ta sig ur det tjocka skalet.
– Om det blir för mycket kalk i skalet kan de få svårt att ta sig ut, och då hjälper vi till. Men 90 procent tar sig ut själva, säger han.
– De väger omkring åtta hekto när de kläcks och efter ett år väger de 120 kilo.
Hur är strutsarna i sättet?
– De är rätt opersonliga och lite korkade. Det är bra för vi föder ju upp djuren för att slakta dem, säger Niclas och ler.
Han och hans fru Anneli köpte de första strutsarna till gården 1997. Då var strutsbranschen ny och förutspåddes en lysande framtid.
– Vi tyckte det verkade spännande. Vi började med en tupp och en höna och har utvecklat utifrån det.
– Det var höga avelsdjurspriser då, man kunde få ge upp mot 80 000 kronor per fågel, minns Niclas.
Strutsfarmarna ökade snabbt i antal och när Niclas och Anneli gick med i Svensk strutsförening var de runt 400 medlemmar. Idag har de gått ner till cirka 20 medlemmar.
Vad beror tappet på?
– När avelsmarknaden blev mättad sjönk efterfrågan. Och kvar blev frågan om vem som ska slakta och vem som ska köpa köttet. Det landade i knät på enskilda uppfödare. Och det passar inte alla att ha egen gårdsbutik, säger Niclas.
Strutsfjädrar, från strutsar som slaktats, blir fint påskpynt. I förgrunden ses ett ägg från en emu som också
finns på gården.
Men Niclas och Anneli valde att satsa och har sen dess byggt ut verksamheten Vikbolandsstruts med eget slakteri, gårdbutik och servering. De ser till att förädla så mycket som går från djuren, fjädrarna blir påskpynt, äggskalen lampskärmar, strutsfettet blir hudsalvor och skinnet blir väskor och plånböcker. Bland annat.
– Av äggen som inte blir befruktade gör vi glass och kakor, allt tas till vara.
Varför valde ni att satsa?
– Man måste känna ett driv för att utveckla verksamheten. Och strutsar är ett speciellt djur som många är nyfikna på. Om vi bara hade haft nötköttsproduktion hade vi aldrig haft så många besökare som vi haft genom åren, säger Niclas.