Det var den 4 januari som Gösta, en 7,5 år gammal Maine Coon, släpptes ut för en morgonpromenad och inte kom tillbaka.
– Han vill alltid gå ut klockan fem men sen är han alltid hemma till frukost vid sju. Jag blev direkt orolig när han inte kom, men försökte hålla mig lugn, berättar Pernilla.
När han inte var hemma vid två förstod hon att något var fel och på kvällen gjorde hon en efterlysning på Facebook. Det utlöste ett stort engagemang bland Arkösundsborna.
– Jag visste inte att Gösta hade så många vänner. Det insåg jag först när han försvann, säger Pernilla.
Förutom att folk gick man ur huse för att leta efter honom ringde sommarhusägare från Stockholm och frågade om de kunde göra något. Gösta är nämligen en uppskattad råttjägare som håller efter i sommarhusen.
– Det har ringt människor som jag aldrig har pratat med. Någon kallade honom "Kungen på berget". Han står gärna och kikar in i fönstren hos folk men går inte in. En granne ringde och grät och var övertygad om att han var stulen.
Men dagarna och veckorna gick och ingen Gösta syntes till. Pernilla hade gett upp hoppet, bestämt sig för att han var död och gett bort kattsakerna. Men så den 28 januari fick de ett samtal. Då har en sommarboende kommit ner från Stockholm och hittat en katt i sitt pannrum. Den förra ägaren till huset hade en kattlucka som bara gick inåt, men inte utåt. Gösta, som vid försvinnandet vägde tolv kilo, hade nu tappat fem av dem. Han var helt uttorkad och klorna var helt nedslitna av kampen för att komma ut. Veterinären de kontaktade ansåg att Gösta skulle må bäst av att vårdas hemma, så matte och husse fick honom en tesked vatten och mat en gång i timman till att börja med.
– Vi har haft IVA-vård här hemma men nu har vi gått över till avdelningsvård, skojar Pernilla.
Hur mår Gösta nu?
– Han är så jäkla arg för att han inte får mat! Han tycker det är löjligt att bara få en tesked när han skulle kunna äta jämt. Men annars sover han gott om natten, och jag skulle säga att han verkar lycklig.
För att han ska repa sig snabbare turas matte och husse om att köra "kängurumetoden".
– Han ligger på bröstet i timtal. Nu har han börjat tvätta sig själv och igår så spann han. Jag tror han kommer att klara det, säger Pernilla med tacksamhet i rösten.