Dalmyra gruvor fick flottbesök
- Oj, det var en upplevelse att få åka flotte! Det gör man inte varje dag precis. Det sa Christer Lithander, en av Östgötadagarnas besökare som hittat till Dalmyra järnmalmsgruvor i Häradshammar.
- Här bröt man myrmalm under bronsåldern, berättar guiden Rune Hellström, till höger, för besökaren Christer Lithander.Foto. Robert Svensson
Foto: Robert Svensson
- Därför använder vi idag en flotte som vi drar fram och tillbaka över det här sundet via rep och det fungerar alldeles utmärkt, så länge det är tillräckligt mycket vatten i sjön bara. Annars kan det förstås bli svårt att dra sig frammed flotten...- Jag oroar mig också för de gamla dammluckorna, som inte är i allra bästa skick. För om dom ger med sig, töms sjön på vatten, så jag hoppas att de repareras innan de kollapsar.Hur länge skedde järnmalmsbrytningen i Dalmyragruvan?- I liten skala började det redan under 1700-talet, när myrmalmen tog slut, berättar Rune Hellström. Sedan kom Dalmyragruvans stora tid i början av 1900-talet, när ett 60-tal arbetare jobbade här vid gruvan, som lär vara mellan 60 och 90 meter djup.Malm på järnväg
- Då fraktades malmen med häståk till Kättinge station, därifrån med järnvägen till Arkösund och sedan vidare med båt till framförallt Tyskland.- Det var tusentals ton med malm som bröts här fram till 1909 då malmbrytningen upphörde på grund av att den malm man då fick upp inte hade tillräckligt bra kvalitet.Före järnmalmsguidningen, visade också Rune Hellström sitt alldeles eget fynd, nämligen Myrmalmskullen:- Ja, det var faktiskt jag som upptäckte myrmalmsfältet 1980, där man under bronsåldern bröt så kallad myrmalm. Det är en klen form av järnmalm, men som man ändå kunde framställa smidbart järn ur.- Och det lär ha varit enda tillverkningsplatsen av myrmalm i hela Östergötland, så det är verkligen en unik plats, framhöll Rune Hellström som också visade besökarna exempel på slagg som fortfarande finns kvar sedan myrmalmsbrytningen.
Så jobbar vi med nyheter