Det hävdar forskare som har upptäckt att en stor del av ön blev isfri och delvis skogstäckt för 416 000 år sedan – som i sammanhanget är att betrakta som en kort period.
Vid den tidpunkten var jorden mitt inne i en interglacial mellan två nedisningar eller glacialer, den så kallade Hoxnian-interglacialen, namngiven efter Hoxne i södra England.
Hoxnian började för 424 000 år sedan och avslutades för 374 000 år sedan. Det var en relativt varm period, men uppvärmningen betraktas inte som exceptionell av forskarna. Ändå höjdes havsytan med 6-13 meter, vilket antyder en kraftig avsmältning av de stora inlandsisarna på Grönland och i Antarktis.
Den nya studien, som publiceras i tidskriften Science, bygger på analyser av isotoper från borrkärnor som tagits upp från isen. Den visar att den enorma iskakan på Grönland tog ordentligt med stryk under intervallet.
Grönlands bidrag till havsnivåns höjning beräknas till minst 1,4 meter men kan ha varit betydligt större.
Tidigare har de flesta antagit att den grönländska isen varit mer eller mindre av samma storlek som i dag under mycket lång tid, ända sedan den nuvarande istiden inleddes för cirka 2,5 miljoner år sedan. Men så var med andra ord inte fallet.
Resultatet antyder att Grönlandsisen är mer känslig för klimatförändringar än vad de flesta forskare har antagit – ett dåligt omen med tanke på den pågående klimatuppvärmningen. En höjning av havsnivån med en eller flera meter skulle dränka många av världens städer.