Se UPP i svampskogen
Regn, regn, regn. Det enda roliga med regnet är väl att det får svamparna att växa. Folkbladet gav sig ut i svampskogen med experten Rolf Kalamark för att se om det är dags att skörda den tidiga läckerheten blek kantarell.
Här under ormbunkarna i blandskogen är det idealiska förhållanden för att hitta den bleka kantarellen, berättar Rolf Kalamark.Foto: Henrik Witt
Foto:
Rolf Kalamarks svar är inte särskilt uppmuntrande. Dåligt hittills, säger han, men tillägger att det heller inte är idealiska förhållanden för just blek kantarell i markerna runt Västra Husby där han bor.
En sväng ut i svampskogen tackar han trots allt inte nej till och vi bestämmer oss för att ta en tur till några av hans ställen och titta.
Konsultuppdrag
Rolf Kalamark är nybliven pensionär efter att ha jobbat 45 år åt kommunen som lärare, rektor och nu senast näringslivsutvecklare.
Att han gått i pension betyder inte att han slutat jobba. Förutom en del konsultuppdrag finns det ett djurpensionat och en kennel att sköta hemma på hästgården.
Svampintresset fick han med sig från sina föräldrar och det har han byggt på med kunskaper till den grad att han i dag, förutom att hålla kurser, också skrivit två svampböcker.
- Den bleka kantarellen är en speciell sort som växer i ekbackar och vid skogsstigar. Till skogsstigarna har den antagligen spridits genom att djur och människor trampat i sporerna, berättar han på väg till det första stället.
Misstänker symbios
- Man vet inte om den lever i symbios med ekar på samma sätt som aspsoppen gör med aspar, björksoppen med björkar och så vidare, men jag misstänker att det är så.
Den bleka kantarellen eller sommarkantarellen som den också kallas, har inte den läckra gula färg som vi är vana vid hos kantareller och den är större och köttigare, men precis lika god. Det är ingen idé att leta efter den i mossig trollskog, men här längs en skogsväg med blandskog, bör chansen vara ganska god. Rolf stannar vid en stor gammal ek intill vägkanten och visst, här finns några pyttesmå kantareller. Allt tyder på att någon annan hunnit före oss.
Rolf plockar de halvstora som gömt sig under ekbladen.
- Jag ska göra en inbakad fläskfilé i dag och då är det gott att lägga i kantarellstuvning i den, förklarar han.
Vi trampar runt en stund utan att hitta något annat är en rodnande flugsvamp. Rolf förklarar att svampen egentligen är helt underjordisk och att det är först när förhållandena är idealiska som den skickar upp fruktkropparna, svamparna, för att föröka sig.
Gillar vätan
Regn i massor vill den ha, däremot är den inte beroende av ljus eftersom de inte kan omvandla ljus till näring. Men det kan träden och det är därför svamparna lever i samboförhållanden med dem.
Vi bestämmer oss för att istället ge oss av till Rolfs bästa Karl-Johanställe. Karl Johan och andra soppar är också tidiga svampar.
Rolf tycker att det känns torrt i marken trots allt regnande. Tilläggas ska, att detta var i lördags, innan söndagsnattens regn kom in över Norrköping.
- Då är det bra att leta upp sänkor där det är fuktigare, tipsar Rolf och tar oss ner i en öppen sänka omgiven av planterade granar.
Inte en Karl-Johan. Trist. Här som Rolf har plockat säckvis andra gånger.
Men vad är det där? Under de granarna sticker det upp något vitt. Där är de ju, de eftertraktade kantarellerna!
Se upp - titta ner
Vid närmare inspektion visar det sig att marken under granarna inte är täckta av barr utan av fjolårets eklöv och när vi lyfter blicken ser vi att det växer några ganska ynkliga, men dock ekar vid kanten av granarna.
- Det är ju det jag brukar säga. Man ska se upp när man är i skogen och plockar svamp. Se upp för att titta vad det är för träd runt om, säger Rolf och böjer sig ner för att plocka till middagens inbakade fläskfilé.
Så jobbar vi med nyheter