Det första vittnet jobbade med samma varggrupp som den vargdödade 30-åringen. De har tillsammans varit med när vargarna nappats upp hemma hos mannen som tidigare omnämnts som "vargpappan".
Mannen, som är i 50-årsåldern har haft ansvar för att nappa upp vargvalpar. Valparna har växt upp sina första veckor hemma hos vargpappan och hans familj. Han är den som känner flocken bäst.
– Jag har aldrig varit med om någon hotfull situation, sa han.
Det är vargpappan som lärt upp den övriga personalen. Han pratar om varguppfostran med tillit, men att det är viktigt att vara ledare. Inte som en flockmedlem, men som någon som står över djuren.
När det kommer till tillbud med vargarna sviktar minnesbilderna. Mannen sa sig inte komma ihåg många av de händelser som åklagaren läste upp.
Debatten som genomgående blossat upp under rättegången är just hanteringen av vargarna. Även under måndagens förhandlingar beskrevs hur personalen lärts upp att ta kommandot och åklagarna efterlyste konkreta exempel.
Mannen förtydligade att det handlat om att tillrättavisa i syfte att härma flockens egen beteende när en varg gör något otillåtet.
– Man kan bita den över nosen, som vargarna själva gör, men det är inte att rekommendera. Då får man ta med handen i stället, sa han.
En annan använd metod är att ta tag i nackskinnet och lägga ner vargarna.
Även när den kvinnliga djurparksanställda vittnade gavs få svar.
– Enstaka guidningar minns jag inte, svarade hon på åklagarens frågor.
I vargblocket står om ett tillbud där kvinnan själv fick sig ett bett i rumpan – men som hon glömt.
– Skulle det här ha rapporterats, undrade åklagare Linda Schön.
– Det skulle det kanske, svarade kvinnan.
– Gjorde du det?
– Nej.
Det här är en av flera händelser kvinnan skrivit om i personalens vargblock, men inte tillbudsrapporterat. Inte heller den så kallade vargpappan har upprättat rapporter. Det framkom också att det varit oklart hur man gör och när en rapport ska skrivas.
Ingen av de tillfrågade kände oro över ensamarbetet.
– Det var så vi jobbade då. Man ville ha sin egentid med flocken också, sa mannen under sitt vittnesmål.
I hans ögon har vargarna aldrig gett anledning att betraktas som farliga.
Den kvinnliga djurparksarbetaren höll med i sitt vittnesmål:
– Jag känner mig lika trygg med vargarna som med mina hundar hemma.