Det är syskonen som är målsägande i målet. Det är de som begär skadestånd för 30-åringens död.
– När det här hände trodde man först att det var en ren olycka. Men nu efter alla de här dagarna med huvudförhandling är man av uppfattningen att hon hade levt i dag om Kolmården hade tagit säkerhetsarbetet kring varghägnet på allvar, sa Stefan Risö.
Att rättegången tärt på familjen har inte undgått någon. Men i rätten i går beskrevs såväl chocken som saknaden.
– De är också väldigt förundrade över hur dåligt minne många före detta kollegor har idag, säger Stefan Risö, som också riktar kritik mot att djurparkens ansvariga inte hållt sig uppdaterade kring hur man i andra delar av världen ser på arbete med socialiserade vargar.
Djurparksrepresentanter har under rättegången bland annat menat att andra socialiserade vargar som tricktränats behöver hanteras med större säkerhet än Kolmårdsvargarna.
– De efterlevande har svårt att se varför det skulle vara så, säger Risö.
Den dödade kvinnan har genomgående beskrivits ha en god relation till vargarna.
– Många hävdar därför att olyckan inte skulle kunnat hända och sen stannar man i tankarna. Men olyckan har hänt. Man kan inte stanna i tanken. Kanske hade hon inte ens så god relation till vargarna som man trodde, eller så fanns det risker trots att man hade en bra relation, säger Stefan Risö och fortsätter:
– Hon dog trots att hon gjorde som man skulle. Arbetsgivaren har ett ansvar.
Stefan Risö påtalar att målsägande bör få skadestånd för sin förlust.
– Ett dödsfall är ett dödsfall för mycket. Särskilt när man – som i detta fall – hade kunnat förhindra det, säger Stefan Risö.