Spelberoende är ett relativt nytt fenomen inom hälso- och sjukvården, och det är få personer som söker hjälp för sina spelproblem. I höstas genomförde regionen en undersökning som visade att vården inte har tillräckligt med kunskap om behandlingsmetoder.
Det säger Christoffer Bernsköld (S) ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Östergötland.
– Glappet uppstår redan vid första vårdkontakten när någon söker hjälp för att bryta sitt beroende. Det är svårt att veta var man ska vända sig, och det är inte alltid att vårdgivarna vet det heller. Vi kan inte erbjuda tillräckligt bra behandlingsalternativ, säger Christoffer Bernsköld.
Folkhälsomyndigheten har klassat spelberoende som ett folkhälsoproblem. I Östergötland beräknas det finnas 18 000 riskspelare och 7 000 problemspelare vilket innefattar spelare som i olika grad upplever negativa konsekvenser av sitt spelande. Och ungefär 1 000 personer har allvarliga spelproblem, enligt en undersökning från Swelog.
Årligen revideras vården, och regionen har gjort en behovsanalys för att utvärdera spelmissbruksvården. En del av utvärderingen har bestått i att politiker intervjuat människor, som varit spelberoende, i fokusgrupper. När de har berättat om sina erfarenheter av vården har det framkommit att patienterna upplevt att deras spelproblematik inte har blivit tagen på allvar, och att man på egen hand har behövt söka hjälp på annat håll. Hälso- och sjukvårdsnämnden vill förbättring.
– Vi vill att vårdkedjan ska bli bättre och att adekvat hjälp ska finnas. Från politikens håll har vi nu ställt krav på att vårdgivarna ska kunna bemöta de här patienterna på ett bättre sätt. Vårdgivarna ska nu lägga fram förslag på hur man ska kunna nå dit, säger Christoffer Bernsköld.
– I september gör vi gör en resursfördelning och slår fast avtal och överenskommelser. Så om vårdgivarna behöver mer resurser för att nå målen så kommer det att tas upp då.
Finns det resurser?
– Om det skulle behövas mer resurser måste vi se till vilka andra områden som också har stora behov. Vi har behov av att stärka vårdcentralerna och cancersjukvården. Men om resurserna inte finns har man gjort en beskrivning av vad man skulle kunna göra för att bättre nå den patientgruppen, säger Christoffer Bernsköld.