Ledare Vår civilisation är dömd till undergång. Alla samhällsordningar är av övergående natur. Kulturer föds, frodas, dör undan. Men exakt när detta händer vet vi inte.

Några tror att katastrofen redan är på väg att inträffa – exempelvis att klimatet sätter punkt för vårt sätt att leva, eller att islamisterna infiltrerar oss, eller så är det ryssar eller kineser som smyger i buskarna.

En filosof som hävdade att vi nått vägs ände var Oswald Spengler.

Med sin ”Västerlandets undergång” (1918) utvecklade han tanken att vår kultur är på dekis. Han skrev intresseväckande och spekulativt och påverkade såväl höger som vänster.

Dessa kom sedan under 1900-talet att hitta på olika projekt för att skapa något nytt på det gamlas grund. Nationalsocialisternas tusenåriga rike var ett försök. Sovjetväldet ett annat.

Vi vet att förr eller senare är det finito. Frågan är då vad vi kan göra för att skjuta undergången på framtiden?

Låt oss nu anta att en klimatkatastrof är omedelbart förestående.

Finns det inom ramarna för en demokrati någon som helst möjlighet att på global nivå i grunden förändra människors livsstil? Eller är det ett nödläge av den typ som kräver tvång?

Det är en fråga som vi kommer att tvingas diskutera om de mest dystra prognoserna visar sig vara verklighet.

Vi kan också se ett annat försök att göra om oss människor, att få individualismen underordnad något stort och mäktigt.

Undergångsprofetiorna brukar nämligen innehålla tanken att individualismen bryter sönder civilisationen. Det naturliga är att vi alla är celler i en stor samhällskropp. Då kan inte var och en ägna sig åt självförverkligande.

I den politiska diskussionen har vi därför en vänster, som drömmer om att återupprätta någon slags samhällsgemenskap genom att knyta folk närmre det välfärdsstatliga projektet. Att få människor att känna den frihet i gemenskap som staten kan ge.

Sedan har vi högern, som ser nationen och folket, som en metod att väva samman en ordning, där individerna får något större än dem själva att leva för.

Kampen mellan dessa två gemenskapsprojekt kommer att prägla vår närmaste framtid.