- I början var vi två Norrköpingsbor, som bara bodde här i Vedlösen under somrarna, minns Per. Och på den tiden jobbade vi också inne i stan, jag på Celloplast och sedermera Wettex under 40 år medan Gun-Britt arbetade på ICA.
Men snart nog blev ni Vedlösen-bor på "heltid"?
- Nja, det tog fem år för mig att övertala Per att vi skulle flytta ut hit året runt, säger Gun-Britt med en glimt i ögonvrån. Så 1987 skrev vi oss här från Norrköping och sedan dess har vi bott härute i Vångaskogen och vid vägs ände, eftersom vägen slutar här vid Vedlösen.
"Hobbybönder"
- Men innan vi flyttade ut hit året runt, hade vi alltså dragit in el och borrat en vattenbrunn, för att få lite drägligare tillvaro. Dessutom byggde vi ut det gamla torpet med en köksdel, för att få lite större utrymme.
- Sedan blev vi också "hobbybönder" och hade ungtjurar, grisar, kaniner, en hund och vi kläckte till och med fram egna fasaner ett tag. Men numera är vi "pensionerade" även från djurhållningen, förutom min biodling, säger Per.
- Och jag har min kära hobby i att väva trasmattor, fyller Gun-Britt i. Det tycker jag är roligt och avkopplande, när jag går ner till vävstugan.
Hur har det känts att bo så här mitt i storskogen?
- Helt underbart, säger Gun-Britt. Det är skönt året om, men framförallt på somrarna, då vi satsar mycket på blommor och växter runt huset. Så det har blivit lite skillnad mot när vi kom hit 1981, då Vedlösen stått tomt i 20 år och trädgården var helt igenvuxen, utom en liten bit runt huset bara.
Och ni lär till och med ha blivit medaljerade för er trädgårdshobby?
- Ja, det var Östergötlands Hushållningssällskap som gav oss en medalj för tre år sedan, för en, som de uttryckte det, välskött trädgård.
- Det kändes ju hedrande, men tyvärr blev vi dåliga, just när medaljen skulle delas ut av dåvarande landshövdingen Björn Eriksson i Linköping. Men det är ett roligt minne i alla fall och ett bevis att fler än vi själva tycker om trädgården.