Karin Ekstedt och Ingegerd Söderholm väver förklädestyget och livstycketyget vid vävstolar i föreningslokalen i Skärblacka. Ett kulturarvsarbete.
Under våren och sommaren har Ingegerd Söderholm och Karin Ekstedt förberett vävstolarna och börjat väva. Centimeter för centimeter av de vackra tygerna växer fram.
– Vi har en vävstol i varje rum i vår föreningslokal, så det har passat bra med tanke på coronaavståndet, konstaterar Ingegerd Söderholm.
I den ena vävstolen sitter det randiga förklädestyget och i den andra det potteblå livstycketyget. Kjoltyget är däremot beställt från Björke väveri.
Dräkttygerna som de återskapar hittades på 1980-talet vid en renovering av en gård i Vånga. Tyglapparna låg instuckna i isoleringen – ett vanligt sätt förr att ge utslitna textilier ett fortsatt användningsområde.
Britta Eriksson, som hittade tygresterna på sin föräldragård, är själv vävare och äger Björke väveri. Hon fick idén att återskapa tygerna för att ta fram en dräkt – en vardagsdräkt med anknytning till Vånga, till skillnad från den kända bygdedräkten från Vånga, som är en högtidsdräkt.
I början av 1980-talet hade Britta Erikssons arbetsdräkt från Vånga premiär på en hembygdsdag, där en handfull damer hade sytt upp dräkten och visade den. För att den inte ska glömmas bort väver nu hantverksgruppen fram tyger som ska räcka till ungefär tjugo dräkter. Projektet sker helt på ideell basis.
Orgagillet i Skärblacka är en förening inom Svenska folkdansringen med fokus på folkdans, folkdräkt och kulturarv.