Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Fem lamaföl i strutshagen

Lamorna platsade inte på savannen med de afrikanska djuren. Istället fick de flytta in i hos Vikbolandsstrutsarna och nu har ytterligare fem föl tillkommit.

Pappa Shadow och två lamaföl hänger i hagen.

Pappa Shadow och två lamaföl hänger i hagen.

Foto: Amanda Döragrip

Vånga2015-07-30 08:00

Hingsten Shadow och fem ston gick på Kolmårdens djurparks savann med de afrikanska djuren fram till april, men djurparken gjorde bedömningen att de sydamerikanska lamorna inte passade in i sällskapet. Niclas och Anneli Nordqvist som driver Vikbolandskött, mest kända för sin strutsproduktion, tog emot dem och sedan april har samtliga ston fått föl. De yngsta lamorna är bara fem veckor gamla och familjen som nu har elva medlemmar delar hage med ett gäng nyfikna strutsar.

– De kommer bra överrens, men håller sig på varsin kant, säger Niclas Nordqvist.

I hagen syns numera välordnade avföringshögar eftersom lamorna gärna bajsar på ett och samma ställe.

Lamafölen är inte de enda djurbebisarna på gården. Inne i stallet piper ett tiotal strutskycklingar som kläcktes för fyra dagar sedan.

– Just nu väger en sån där runt åtta hekto. Om ett år väger den 110 till 120 kilo. De växer ungefär en centimeter per dag, säger Niclas.

– Man ser ju att de är väldigt sårbara och att det är nödvändigt för dem att växa fort om de ska klara sig i det vilda.

Strutsarnas art har klarat sig ovanligt länge i det vilda. De kan spåras 2,5 miljoner år tillbaka och ser i stort sett likadana ut nu som då.

– De är det fortfarande existerande djur som är mest lika dinosaurier. Anledningen till att strutsarna har bevarats så bra är att de är otroligt bra på att anpassa sig. Det märks inte minst på hur bra de trivs här i vårt svenska klimat, trots att de ursprungligen kommer från Afrika, säger Niclas.

Niclas och Anneli har sedan 2012 ett eget slakteri på gården och när de slaktar strutsarna där tar de vara på det mesta av djurens kroppar. Köttet är huvudproduktionen, men de gör och säljer också dammvippor av fjädrarna, tar vara på skinnet och gör hudprodukter av strutsfettet. Obefruktade strutsägg används i glass och kakor. Lamorna har än så länge inget tilltänkt användningsområde på gården.

– De är mest trevliga att titta på. Men om någon av dem skulle dö av någon anledning så skulle vi inte bara gräva ned den, säger Niclas.

I Sverige är det vanligare att se deras lite mindre och fluffigare släkting alpackan eftersom deras päls anses finare än lamans.

– Sydamerika tar man tillvara på lamornas päls och använder dem även som packdjur.

Men det är inget som Vikbolandslamorna väntas göra. De kan njuta av landsbygden utan att göra mer nytta än att vara söta och charmiga. Fölen är väldigt lekfulla, de kan ofta ses hoppa omkring och nafsa varandra i bakhasorna.

Lamaspott

Det laman kanske är mest känd för, är att den spottar i olika situationer, till exempel när den känner sig hotad. När laman spottar är den påfallande träffsäker.

Vanligtvis spottas inte mot människor. Oftast spottar lamadjur mot varandra för att stärka sin position i hierarkin eller för att hålla artfränder på distans. Saliv spottas bara för att varna en motståndare.

I allvarligare situationer spottar djuret halvsmält föda som det kastar upp genom matstrupen. Ämnet är grönt och illaluktande men går lätt att tvätta bort. Genom att ha lamor tillsammans med fåren i hagen kan man hålla vargar borta. Träffar deras salta magsyrespott på känsliga ställen som i ögon kan det göra riktigt ont på rovdjuren.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om